Spel på nästa svenska regeringsbildning

Jag brukar då och då, utan vidare framgång, pröva lyckan genom att satsa pengar på politik. Efter att det amerikanska presidentvalet avgjorts är de enda två spel jag i nuläget har öppna på vilka partier som kommer att ingå i nästa svenska regering. I juni 2016 satsade jag en hundralapp vardera på att vår nästa regering kommer att vara någon sorts mittenregering och bestå av antingen S+Mp+L+C eller S+L+C. Då gav Unibet 101 respektive 151 gånger pengarna på de spelen och jag kommer alltså att få 10.100 SEK respektive 15.100 SEK tillbaka om de mot förmodan skulle slå in hösten 2018. Under den senaste tiden har den svenska politiska spelplanen öppnats upp något och en blocköverskridande regering framstår om än inte som trolig, så i alla fall som mindre otrolig än tidigare. Unibet ger därför bara 41 respektive 15 gånger pengarna tillbaka på mina två spel om man skulle lägga sina slantar på dem nu.

Jag skulle gärna vilja gardera mina två spel på mittenregeringar med fler liknande alternativ. Det är dock svårt att hitta något att spela på som ger tillräckligt mycket pengar tillbaka. En alternativ mittenallians bestående av S+Mp+C ger exempelvis blott 12 gånger pengarna. Vidare ger en allians mellan arvfienderna M+S 15 gånger pengarna vilket känns alldeles för lågt även om partierna förvisso står närmare varandra ideologiskt än någonsin.

Högst odds av de spelbara alternativen ger just nu regeringskombinationen S+SD, hela 126 gånger pengarna. Jag har dock för mig att samma spel gav ungefär 150 gånger när jag kollade för ett par veckor sedan. Kanske har någon analytiker på Unibet bedömt att den extremt osannolika regeringen blivit lite mindre osannolik efter Socialdemokraternas utspel om starkare försvar, hårdare tag mot brottslighet mm. Det finns dock inte en chans att den alliansen blir verklighet och jag hade inte satsat mina slantar på en sådan regering om det så gett mig tusen gånger pengarna tillbaka.

Det som jag till sist beslutade mig för att lägga kompletteringshundringen på var faktiskt ingen mittenregering utan att S+Mp bildar regering även efter nästa val. Det ser i och för sig väldigt tufft ut för dem just nu men 10 gånger pengarna kändes ändå helt okej i sammanhanget.

Ingen ersättning har utgått till mig för detta blogginlägg.

         

         

Fyra fyror för filmstudion

Ännu en vår på Uppsala Filmstudio är till ända för min del. Ett av säsongens teman var ”udda” med några filmer som jag fann mycket intressanta och väldigt gärna ville se. Men så var det ju detta med att få allt att passa med jobbpendlande till Stockholm, småbarnsliv samt andra fritidsintressen och det ville sig tyvärr inte bättre än att jag missade alla filmer i den kategorin. Det fina med filmstudions program är ju dock att även om man inte har möjlighet att se filmen när den visas så kan man ju alltid använda programmet som en lista med filmtips att hålla utkik efter.

Istället blev det att se några helt andra filmer som passade bättre in i livspusslet men som kanske inte var mina förstahandsval, vilket ju inte heller är helt fel. Det är ju faktiskt ganska spännande att serveras filmer man annars aldrig hade fått för sig att se om man själv fått välja.

I filmen All is lost spelar Robert Redford en ensamseglare som hamnar i bekymmer långt ute på Indiska Oceanen. Efter lite incidenter blir han en skeppsbruten Robinson Kruse utan varken ö eller någon Fredag som passar upp på honom. Lämnad helt åt sig själv måste han kämpa mot elementen för att överleva. Vem han är och varför han är därute får vi dock aldrig veta. Eftersom Redford är den ende framför kameran har filmen inte heller någon som helst dialog. Även om det stundtals blir dramatiskt är filmen ändå väldigt minimalistisk med sin tystnad och det ödsliga havet som bakgrund. Som tittare försöker man finna tanken bakom filmen trots att man inte har någon bakgrund eller dialog att finna tanken i. Det är dock svårt och man övertolkar kanske saker på samma sätt som en människa som ligger i en sådan där floatingtank och knappt utsätts för några stimuli alls och därför börjar skapa sina egna sinnesintryck. Jag sitter filmen igenom och funderar över huruvida filmen ska tolkas metaforiskt och vid filmens slut om den måhända har religiösa undertoner. Eller är det helt enkelt bara en film om en man med grå tinningar som får det riktigt tufft till sjöss? (Betyg 4/5)

Även om jag kanske inte hör till de som uppskattar gamla stumfilmer så gillar jag ändå Uppsala Filmstudios återkommande arrangemang med klassiska stumfilmer ackompanjerade av Edward von Past på piano. Tillsammans med Slottsbiografens klassiska interiör gör de att man får förnimma känslan av ett biografbesök för ett sekel sedan. Denna säsong visade man Mauritz Stillers Erotikon från 1920 som tydligen ansågs mycket kontroversiell på sin tid. Nu kommer Slottsbiografen att få återuppleva sina fornstora dagar på 70-talet när den var porrbiograf, tänkte jag lite hoppfullt efter att ha sett filmens titel. Jag bedrog mig dock, det krävdes verkligen inte mycket för att chocka 20-talets biobesökare. Filmen var faktiskt riktigt trälig, filmstudions arrangemang var däremot finemang. (Betyg 4/5)

Filmen 127 hours bygger på en verklig händelse då en man satt fast med sin ena arm under ett stenblock i just 127 timmar. Så gott som hela filmen utspelar sig faktiskt i den klippskreva där han fastnat. Själva filmen är dock blott lite mer än 90 minuter. Det hade ju faktiskt varit lite fascinerande om filmen också varit 127 timmar lång samtidigt som man lyckades behålla biopublikens intresse under hela filmen. Man kan undra när dagens regissörer våga sig på något så utmanande. Okej visst, en film som är över en och en halv timme lång och till största delen utspelar sig i en klippskreva men ändå aldrig tappar tempot är väl också något av en bedrift. (Betyg 4/5)

Sista visningen jag gick på var två klassiker av Lars Molin; Midvinterduell och Saxofonhallicken. Den första filmen är kanske den mest kända. Filmens hjälte, som nog egentligen bör betraktas som någon form av rättshaverist, vägrar finna sig i myndigheternas motstånd mot hans mjölkpall vilket leder till en hård och bitter konflikt dem emellan. Centerpartiet under Annie Lööf borde nog faktiskt ha Midvinterduell som sin ständiga valfilm. Det är nämligen både landsbygdsidyll och civilsamhällets kamp mot det offentligas illasinnade hantlangare. Filmen Saxofonhallicken utspelar sig istället på ett stadshotell i en svensk småstad. Stadshotellet är ortens köttmarknad och allteftersom natten randas bokas hotellets rum upp av de som funnit varandra på dansgolvet. Skådespelaren Allan Svensson gör rollen som handelsresande Börje, och en sådan man han är i sin välsittande kostym! Man kan verkligen, utan att det är det minsta bögigt, förstå att Eva Gröndahls frånskilda tvåbarnsmor som är ute för första gången på åratal vill ha med sig Börje, och ingen annan, till rummet. Detta var för övrigt något årtionde innan samme Allan Svensson skulle förstöra alltihopa och låta förnedra både sig själv och den svenske mannen i usla komediserien Svensson, Svensson. (Betyg 4/5)

         

         

Mikropartivalkollen 2014: Demokraterna

Sommarföljetongen Mikropartivalkollen 2014 fortsätter idag med vad som tycks vara ännu ett enmansparti, nämligen Demokraterna. Partiets grundare och tillförordnade partiledare Börje Peratt har en mycket stor nätnärvaro med mer än tjugo olika bloggar. På varje blogg ger han utlopp för en del i sin renässansmänniskopersonlighet. På Börje Peratt – Utforskare odlar han till exempel sin vetenskapliga sida, på Börje Peratt – Filmaren skriver han om sina filmer och på Börje Peratt – Författare skriver han om sitt författarskap. Att blott en person ligger bakom partiet gör måhända i slutändan inte så mycket när denne ändå är såpass mångsidig.

Peratt är gammal centerpartist men har på sistone känt sig besviken över partiets utveckling vilket väl säkert är en av anledningarna till att han startat ett nytt parti. Demokraternas program är nog i mångt och mycket också gamla Centerpartiets kryddat med lite vurmande för alternativmedicin och andra av Peratts förvånansvärt starka åsikter i vitt skilda frågor. För att vara ett enmansparti är programmet faktiskt förhållandevis brett och tycks vara jämförelsevis balanserat. Även om Peratt propagerar för en del alternativa idéer tror han inte på sådant som mer extrema konspirationsteorier, exempelvis chemtrails. Om man börjar undersöka vad som egentligen åsyftas bakom de kortfattade och till synes hyfsat balanserade målsättningarna på Demokraternas hemsida så blir det dock i slutändan ofta riktigt skruvat ändå. Jag ska göra ett par djupdykningar i ett par av partiets ställningstaganden för att visa vad jag menar.

Demokraterna kommer exempelvis att bekämpa kränkningar och förföljelser på nätet. Det låter kanske lovvärt men frågan är ju vad som egentligen menas med kränkningar och förföljelser. Det är sällan Peratt tillåter sig att bli särskilt konkret angående det på sina bloggar men i de fall han varit konkret så tycks det handla om sådant de flesta skulle anse hör till ordinär debatt och idékritik. En av de gånger Peratt reagerat som kraftigast var när rikskända mediet Terry Evans blev kritiserad på sin Facebooksida av personer som var skeptiska till hans övernaturliga förmågor. Peratt gick då i taket och kontaktade bland annat kritikernas arbetsgivare. Av någon anledning tycks det faktiskt vara ”kränkningar” från just ateister och skeptiker som upprör Peratt allra mest.

Den perattska retoriken är för övrigt av den typ som uppfyller Godwins lag flera gånger om i samma stycke. Se exempelvis denna perattska svada i vilken han beskriver den svenska skeptikerföreningen VoF:s natur:

Denna åsiktsförtryckarmaskin påminner om ett sektliknande kotteri som fungerar som Stasi med upprättade listor på tänkbara förvillare och ett slags angiverisystem som leder till dokumentation över personer mot VOF. Det är inte långsökt att inse vilka som finns i dessa listor, naturligtvis alla som utsetts till förvillare men hur många fler? VOF är i grunden odemokratisk och liknar Ku Klux Klan både till innehåll och metod. ”Årets förvillarpris” är Vofs brinnande kors. Rent organisatoriskt finns VOF överallt i högskolor, på myndigheter och vad värre är i publika media. Ungefär som Nazisterna i Tyskland behöll sina ämbetspositioner och såg till att skydda varandra innehar de toppositioner både på KTH och andra lärosäten och med den anonyma och ansiktslösa skeptikerkåren i ryggen aktiveras stormtrupperna att kommentera och som här rösta positivt på VOF och på KTH. Det är bra att denna mörka tendens i svenska samhället börjar rotas fram ur sina hålor.

(WaybackMachine)

Peratt nöjer sig dock inte med att enbart debattera på nätet och kontakta arbetsgivare. Den initiativrike stockholmaren har även grundat föreningen Humanism & Kunskap för att återerövra humanismen från ateisterna och skeptikerna. Jämfört med Demokraterna får Humanism & Kunskap sägas vara en succé eftersom de i alla fall har fler aktiva medlemmar än blott Peratt själv.

Peratts kritiker skulle mena att han i sitt korståg mot näthatet själv blivit sinnebilden av en näthatare. Han har en oöverträffad förmåga att gå i spinn över till synes oförargliga ifrågasättanden och man undrar givetvis vad allt bottnar i. Varför blir han så provocerad av organiserad ateism och vetenskaplig skepticism? Det är givetvis bara spekulationer men frågan är om det i grund och botten handlar om att Peratts egna teorier om medvetandet utsatts för kritik. Den minst sagt produktive Peratt har nämligen bland alla sina andra projekt hitintills gett ut två delar i en trilogi som han blygsamt kallar Om medvetandets uppkomst anspelandes på Darwins Om arternas uppkomst. I den siktar han på att revolutionera vår syn på människans medvetande. Den första delen $uccebo – Fröet till framgång står oläst i min egen bokhylla och jag har tvekat huruvida jag verkligen ska använda delar av min utmätta tid på jorden till att läsa den. $uccebo, stavat med dollartecken, är Peratts egen term och det är namnet på någon sorts inneboende vilja till framgång. Jag har utan att ha läst boken fattat det som att $uccebo finns i alla levande organismer och evolutionen är därför viljestyrd i någon mening. Peratts vetenskapliga metoder är minst sagt oortodoxa. Termen $uccébo kom exempelvis till honom i en dröm och därefter såg han som sin uppgift att ta reda på vad det drömda ordet faktiskt betydde.

Nästa punkt i Demokraternas program vi ska kika närmare på är inställningen till en av våra sjöfåglar, nämligen mellanskarven. Av Peratts beskrivningar att döma är mellanskarven faktiskt något av en domedagsfågel:

Det var sorgligt att höra yrkesfiskare beskriva hur deras fiskebestånd i stort sett utplånats av detta skadedjur. För att förstå detta måste man nästan ha sett hur den jagar. I flockar om flera hundra driver de in fiskestimmen i vikar så att fisken inte har någon annan stans att fly än upp på land. Mellanskarvsflocken återvänder i några dagar och praktiskt taget utrotar bestånden. På detta sätt flyttar den sedan vidare och lämnar vattenöknar efter sig.

(WebCite)

Det slutar dock inte där. Peratt anklagar också mellanskarven för algblomningar, övergödning och syrebrist i Östersjön och han menar att de som vill bevara mellanskarven angriper de mänskliga rättigheterna. Peratt ser faktiskt bara en lösning på mellanskarvfrågan och skriver på Demokraternas hemsida:

Tyvärr har ornitologer målat in sig i ett hörn och kämpar med alla medel för att försvara den destruktiva stammen av mellanskarv. Det är i praktiken ett förräderi mot natur, fauna, våra vatten och folket runt Östersjön.

Vi måste snarast inleda fri jakt året om på detta skadedjur.

(WebCite)

Man kan tro att någon som är partiledare för ett parti som heter Demokraterna och eftersträvar parlamentariskt inflytande ser det som självklart att det är ny lagstiftning som gäller om man vill ändra på något och tills dess verkar man inom lagens gränser. Peratt tycks dock inte ha tålamod att vänta utan vill uppenbarligen att man ska bryta mot lagen för att skydda oss från den diaboliska mellanskarven. Angående EU:s fridlysning av mellanskarven skriver han nämligen:

Sverige kan göra två saker. Gå ut ur EU och ta itu med problemet eller kräva att EU lyfter fridlysningen och öppnar för fri jakt. Civil olydnad kan, tills ett sådant beslut tas, säkert göra viss skillnad.

(WebCite)

För den som vill ha en snabb introduktion för att kunna bemöta sådana som likt Peratt på olika vis förvillar i skarvfrågan rekommenderas det kortfattade dokument som Sveriges Ornitologiska förening står bakom. I dokumentet går man igenom missuppfattningar rörande artens ursprung, populationstillväxt och påverkan på omgivningen.

Peratt har väl så smått börjat inse att det inte blir några framgångar för Demokraterna i höstens val. Detta har dock inte utmynnat i någon insikt om att projektet kanske inte var någon god idé. Peratt har istället börjat odla en egen dolkstoss-myt där två av den alternativa sfärens profiler görs till syndabockar för Demokraternas misslyckande. Peratt presenterade för första gången sitt parti i den alternativa nätpublikationen Newsvoice men fick då kritik i kommentarsfältet av Mats Sederholm, författare till boken Det enda rätta, och Tomas bakom alternativa webb-TV-kanalen 2nd Opinion. Peratt skriver upprört om hur de sänkte hans initiativ till det nya partiet:

Några som man normalt sett skulle tro kunde stötta detta var alternativisterna men från två av dessa kom ett förödande angrepp värdigt de mest aggressiva pseudoskeptikerna. Ja till en början blev det enbart positiva reaktioner men sedan kom Mats Sederholm (Klar sikt med grumlig vy) åtföljd av Tomas ”Canal Second opinion” med sådana påhopp att jag häpnade. Tomas använde mängder av nicks i sann voffanda för att få det att verka som att flera ville skjuta projektet i sank. Men det var bara dessa två.

(WebCite)

Peratt kräver en ursäkt från de båda och skräder inte orden när han berättar vad alternativet är:

Om inte Tomas på Canal Second Opinion och Mats Sederholm ”Klar sikt?” så aggressivt och med VOF metoder saboterat diskussionen om Demokraterna kanske vi hade haft ett sådant alternativ idag.[6] Jag hoppas att fler vaknar efter höstens val och kan tänka sig bygga D. Jag hoppas också att Tomas och Mats har den moral som krävs för att be om ursäkt för sitt tilltag och bidra till alternativisternas enande när det rör förhållande till demokrati och dess spelregler. Allt annat är anarki, despotism och risk för terror.

(WebCite)

Skulle, trots kniven i ryggen, Demokraterna få makten i Sverige så är det svårt att säga exakt vad som skulle hända. Två saker vet vi dock säkert, mellanskarven har gjort sitt och vi skulle definitivt få säga adjö till yttrandefriheten på nätet. Det är väl dock inte särskilt troligt att det kommer att inträffa. Den största chansen att få se Peratt i en folkvald församling är nog istället att boende i Danderyds kommun röstar på Centerpartiet och kryssar Peratt. Ty trots besvikelsen på Centerpartiet, och trots initiativet till ett nytt parti, ställer Peratt ändå upp för Centerpartiet i Danderyds kommunval. Det är väl frågan om det faller inom den kommunala kompetensen men måhända kan Danderyd faktiskt bli Sveriges första mellanskarvfria zon där heller ingen kritik mot andemedier eller hobbyvetenskapliga teorier om människans medvetande på några som helst villkor tillåts förekomma.

Demokraterna

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Vad på val

Jag har registrerat mig på spelbolaget Unibets sida enkom för att kunna spela på politik, även om det förvisso kan hända att jag också satsar en liten slant på vinnaren av fotbolls-VM i sommar.

Mitt första spel fick bli på krisande Centerpartiet. Att de inte lyckas ta något mandat i Europaparlamentsvalet i maj ger 3.20 tillbaka vilket känns helt okej och det fick bli en hundring på det. I Europaparlamentsvalet finns ju faktiskt inga stödröstande moderater som kan rädda partiet.

Nästa hundring fick bli på att Piratpartiet trots allt lyckas behålla minst ett av sina mandat i EU:s parlament. Jag tror egentligen inte på partiet men åtta gånger pengarna är frestande högt. Piratpartiet är ju trots allt etablerat i Europaparlamentet och det kan alltid hända något som gör att det ser ljusare ut för dem än det gör just nu. Felpassningar såsom morgonens lite märkliga utspel från Miljöpartiet om hur näthat ska motarbetas skulle kunna vara sådant som får upp Piratpartiet på banan inför Europaparlamentsvalet.

Anledningen till att jag från första början ens kollade upp vad som var spelbart inom svensk politik var dock att jag en längre tid gått och tjatat om att tiden nog var inne för Feministiskt Initiativ och ville ta reda på om det fanns pengar att tjäna på min föraning. Först och främst tänkte jag på Europaparlamentsvalet som ju är ett val där väljarna tenderar att vara lite mer lekfulla i sitt partival och kanske lite överraskande skulle kunna rösta in partiet. Tyvärr visade det sig dock att Feministiskt Initiativ inte fanns med som spelbart alternativ i det valet. Det gick dock att spela på dem i höstens riksdagsval. Att de får mer än en procent av rösterna ger 1.90 tillbaka. Det tror jag de fixar tack vare den medvind i Europaparlamentsvalet jag förutspått och 100 kronor satsades även på detta.

Till sist fick det också bli ett kombinationsspel på att Centerpartiet inte tar något mandat i maj och att Feministiskt Initiativ får över en procent i höstens riksdagsval. Kombinationen gav finfina oddset 6.08 och ger mig alltså 608 kronor tillbaka på en satsad hundring.

Till de som oroar sig för bloggens oberoende kan jag avslutningsvis meddela att ingen ersättning har utgått för detta inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .