Bloggande – PKJonas

Bloggåret 2015

Det är viktigt att hålla på traditionerna och en tradition på denna blogg har ju varit att kring varje nyår blicka tillbaka på det gångna bloggåret. Så vilka av denna bloggs inlägg fick flest träffar under 2015?

Några galet virala inlägg blev det inte men ett blogginlägg sticker ut och fick betydligt fler träffar än de andra under 2015, nämligen inlägget om det av Sveriges Fredsråd arrangerade mötet på ABF-huset i Stockholm där Vladimir Kozin, inbjuden från Ryssland, spred Putinpropaganda. Inlägget fick fin spridning, främst via Twitter, men även via Facebook. Att inlägget tilltalade twittrande försvarsvänner var kanske inte så förvånande. De ville nog gärna få sin bild av den svenska fredsrörelsen som Kremls nyttiga idioter bekräftad.

Ett tydligt tecken på att inte många av denna bloggs inlägg nådde massorna detta år är att det inlägg som fick näst mest träffar under året var ett från augusti 2012. Det rör sig om inlägget om företaget Back on Tracks dubiösa produkter som drog en del sökmotortrafik. Att ett så gammalt inlägg fortfarande genererar träffar beror på att det är vad som i sökmotoroptimeringssammanhang brukar kallas för ”evergreen content”, alltså material som är relativt tidlöst och inte blir daterat i första taget.

Därefter följer på plats tre en recension av Arne Imsens pamflett Låt dig inte skrämmas av homosexmaffian och på plats fyra finner vi ett inlägg om ett avsnitt av nynazistiska podcasten Radio Nordfront i vilket man bland annat avhandlade barnuppfostran. Båda inläggen fick de flesta av besökarna från länkdelningssajten reddit.

Riktigt vad jag ska göra av bloggen under 2016 vet jag ännu inte riktigt säkert men jag har högar med böcker jag tänkt läsa och därefter recensera på bloggen. Jag lyssnar också på en del högerextrema podcasts för tillfället och det kommer nog att kunna generera några inlägg. Ett par rapporter från alternativa arrangemang såsom Harmoni-expo, Identitär Idé och Jordstrålningscentrum kommer det garanterat också att bli även om jag ännu inte hittat några lämpliga arrangemang. Tips mottages tacksamt. Jag har ju faktiskt skrivit en del om högerextremism och fundamentalistisk Islam och känner därför ett sug efter att kika på idéer från den yttersta vänsterkanten som omväxling. Vänsterextremismen är ju faktiskt det tredje benet i den våldsbejakande extremismens treenighet.

Vad än det nya bloggåret har i sitt sköte önskas dock alla ett gott nytt år!

       

       

Dags för blogg

Det har blivit dags att försöka sparka igång bloggen igen efter ett längre uppehåll. Nu har ju detta förvisso aldrig varit någon blogg där jag flera gånger om dagen delgett mina medmänniskor bilder på vad jag ätit till frukost, lunch och middag. Att jag blott lyckats åstadkomma ett enda inlägg de två senaste månaderna är dock riktigt uselt även med denna bloggs mått mätt.

Anledningen till inaktiviteten är främst att höstens dagisbaciller krävt sin dyra tribut. Den ena infektionen har avlöst den andra i en ändlös kedja av rinnande näsor, hosta och rossliga halsar hos hushållets medlemmar. Man hoppas att plågorna man genomlidit ska vara någon sorts katarsis och att man ska komma ut på andra sidan som en bättre och starkare människa men det lär väl bli tvärtom istället.

Även om man i och för sig sällan är så sjuk att man inte kan klämma ur sig ett litet blogginlägg så har jag ändå känt mig så energidränerad att lusten helt enkelt inte funnits. Dock har jag inte varit nedbäddad eller torkat den rinnande barnanäsan hela hösten utan har faktiskt ägnat mig åt en del saker som jag kunnat skriva om även om de förvisso ligger lite utanför bloggens återkommande teman.

Jag besökte till exempel äntligen Stockholm Beer and Whisky festival vilket jag länge tänkt göra eftersom jag är ganska ölintresserad. Självklart var jag intresserad långt innan det blev hajpat. Ölfestivalen var väldigt spännande även om den förkylning jag hade för tillfället nog förtog delar av smakupplevelsen. För en liten slant, oftast blott en tjuga, kunde man hos de olika bryggerierna och importörerna få sig en smakportion av de olika ölsorterna.

Jag bevistade också Synthevenemanget Bodyfest på gamla jazzpalatset Nalen där de största behållningarna nog var dalkullan Karin Park, veteranerna Portion Control och norska Apoptygma Berzerk. Dock var det nog egentligen Gävlebandet Sturm Cafés budskap jag borde lyssnat allra noggrannast till. Kanske kunde deras hyllning till den muskulösa manskroppen, låten ”Mozart Ideal”, inspirera mig till att återvända till gymmet efter alltför många års frånvaro. Nyckeln till att besegra de återkommande vågorna av dagisbaciller skulle ju faktiskt kunna vara att återuppta skulpteringen av min egen kropp, något som en gång i tiden var den hobby som slukade det mesta av min kvalitetstid. Om man får ett bättre immunförsvar av att bygga muskler har jag i och för sig ingen aning om, men fint blir det.

Friskare av att lyfta skrot eller ej, mitt nästa inlägg ska hur som helst handla om en tredje tillställning jag bevistade så sent som i helgen och som till skillnad från de två andra faktiskt har väldigt mycket att göra med ett av bloggens återkommande teman. Det handlar om idéer på yttersta högerkanten och evenemanget var det årligt återkommande Identitär Idé som hölls i Stockholm för sjunde gången. Det är dock en hel del intryck att smälta så det kan nog dröja allraminst ett par dagar innan jag lyckas förlösa ett inlägg om saken.

       

       

De tvenne mest lästa inläggen under 2014

Precis som många andra bloggare väljer jag att, måhända lite sent, posta ett inlägg om det gångna årets mest lästa blogginlägg. På denna blogg är det två inlägg som sticker ut med långt fler läsare än alla andra.

Med mycket liten marginal blev inlägget om vårens upplaga av den nyandliga mässan Harmoni-expo 2014 års vinnare. Eftersom jag lite halvt som halvt planerat att gå på mässan hade jag djupstuderat mässprogrammet. När det inte blev av att besöka Harmoni-expo skrev jag istället ett litet inlägg om några av programmets guldkorn och det fick fin spridning, främst via länksajten cuzz.cazooka.se och Facebook. Det jag grämde mig mest över att ha missat, och som jag skrev om i inlägget, var Atlantisfantasten Maria Nylows tillställningar. Även ett föredrag om auratransformation kändes tråkigt att ha missat men i det fallet kommer det garanterat fler chanser då auratransformation är något som förekommer på var och varannan new age-mässa.

Som god tvåa i kampen om 2014 års mest lästa blogginlägg, med bara en handfull färre unika sidvisningar jämfört med inlägget om vårens Harmoni-expo, kom mitt inlägg om miljöpartistiske riksdagsledamoten Jan Lindholms uppdrag till Riksdagens UtredningsTjänst att utreda verklighetsbakgrunden till konspirationsteorierna som involverar så kallade chemtrails. Inlägget fick fin spridning, främst via Facebook och Twitter, och nyheten skulle snabbt komma att leta sig upp i mainstreammedia.

Nyheter24 var först ut och Lindholm var därför relativt oförberedd när de hörde av sig. Även Dalarnas Tidningar och The Local skulle komma att ställa frågor till Lindholm men denne var då mer förberedd. Gustav Fridolin skulle också komma att få frågor om Jan Lindholm och hans utredningar i en intervju med DN:s Viktor Barth-Kron men Fridolin kom kanske tyvärr lite lätt undan. Jag skrev ett uppföljande inlägg om några av märkligheterna och motsägelserna i Jan Lindholms försvar.

Jag fortsatte på sensommaren att kika på Jan Lindholms arbete i riksdagen. Det kom att visa sig att Lindholms utredningsuppdrag om chemtrails inte var en engångsföreteelse. Lindholms dragning till absurda konspirationsteorier hade gett avtryck i hans riksdagsarbete vid fler tillfällen. Förutom chemtrails hade även bisarra teorier om palmemordet förekommit i hans riksdagsaktiviteter. Lindholm hade nämligen, uppenbarligen under inflytande av den förvirrade privatspanaren Sven Anér, i interpellationer och frågor inspirerats av en specifik konspirationsteori om palmemordet. Att en annan riksdagsman pekades ut som Palmes potentielle mördare i just denna konspirationsteori gjorde inte saken mindre absurd. Jag skrev ett inlägg om alltihopa som tyvärr inte fick någon vidare spridning, blott några få läsare via Reddit men inte så mycket mer. Jag hade gärna sett att någon från mainstreammedia spunnit vidare på informationen även i det inlägget.

Man kan kanske fråga sig varför det är problematiskt om riksdagsman Lindholm låter konspirationsteorier styra hans riksdagsarbete. Jag vill inte vara någon åsiktspolis men man kan för det första fråga sig hur bisarr världsuppfattning man får ha och fortfarande anses vara lämplig som riksdagsledamot. Att Lindholm dessutom verkar göra sig till någon sorts kanal för konspirationsteoretiker är givetvis också det kontroversiellt. I fallet med chemtrailsutredningarna hölls ju förberedande möten i riksdagens lokaler där deltagarna var hemliga med undantag för Torbjörn Sassersson, redaktör för alternativa och konspirationsteoretiska sajten Newsvoice.

Frågan är vad Jan Lindholm-året 2015 bär i sitt sköte. En stenhård Jan Lindholm-bevakning utlovas hur som helst på denna blogg. Ett riktigt gott nytt Jan Lindholm-år önskas alla läsare!

Riksdagsman Jan Lindholm
Jan Lindholm
(Bildkälla: Wikimedia commons)

       

       

Nytt wordpresstema på bloggisen

Mitt wordpresstema Pressrow har länge känts lite daterat. Även om jag gillat det avskalade utseendet har jag velat ersätta det med ett tema som anpassar sig väl till olika plattformar. Pressrow har förvisso sett helt okej ut på mobilskärmar så behovet av att byta tema har väl inte varit akut. När WordPress nya årliga standardtema, Twenty Fifteen, visade sig vara ett minimalistiskt tema som lämpade sig för bloggar och liknade Pressrow gjorde jag dock slag i saken och bytte. Det visade sig gå mycket smidigare än vad jag trott.

Då jag är en varm vän av det tungomål jag ärvt från mina förfäder ville jag för det första översätta det nya temat till svenska. Eftersom det rörde sig om ett officiellt wordpresstema var det dock redan gjort. Översättning av ett tema är ju annars något som är mycket lärorikt då man är tvungen att gå igenom wordpresstemats filer i jakten på engelska fraser att översätta. Samtidigt som man gör det får man en god överblick över temat och insikter i hur det är uppbyggt.

Vidare fanns det ett antal widgets knutna till temat som försåg mig med det jag ville ha i vänsterspalten, så jag behövde inte spendera tid på att sitta och googla efter lämpliga kodsegment att korrigera och använda.

Att byta tema visade sig alltså gå smärtfritt. Jag har förvisso inte helt pillat färdigt ännu. Kanske lägger jag exempelvis in ett sidhuvud utfört i bästa gröna naivistiska stil.

När förändringens vindar ändå blåser på bloggen tänker jag för övrigt sluta länka till sajterna bloggar.se och intressant.se som ligger under bloggportalen knuff.se. De genererar nämligen väldigt få besökare och det är inte värt att använda delar av min utmätta tid på jorden till att länka till sajterna längst ned i varje inlägg jag skriver.

       

       

Böcker i backspegeln

Jag har ju skrivit om en del böcker på bloggen och tänkte att det återigen var dags att lista dem alla. Så gott det går har jag försökt tussa ihop böckerna i några olika kategorier.

I kategorin böcker skrivna av författare i otakt med verkligheten har jag läst en hel del. Som en del av min bloggserie om brasilianske healern John of God och hans verksamhet läste jag två böcker skrivna av svenskar som arrangerar resor till honom, nämligen Anita Ekbergs Vad är healing och hur kan det fungera? och Ulla Alvarsdotters Min väg till högre frekvenser. Det är dock bara den tidigare som främst handlar om de påstådda miraklen hos John of God. I den senare får man läsa om en hel del annat också eftersom temat är författarinnans andliga utveckling och händelserna hos John of God är bara en del av den processen. Även i de två skrifterna Magnetterapins grunder och Magnetism ett bra medel mot cancer av Ivan Troëng pläderas för kvacksalverimetoder. I skärningspunkten mellan pseudovetenskap och religion har vi ju scientologin. Avhoppade scientologen Stefan Tunedals bok De hånfulla handlar om hans brytning med den ökända sekten. Det intressanta och motsägelsefulla är dock att trots att Tunedal tagit avstånd från scientologikyrkan så har han inte förkastat deras idéer. På Livets Ords europakonferens har jag införskaffat två böcker; Himlen är mycket mer än du kan föreställa dig i vilken man intervjuar personer som varit på besök i himmelriket och När anden verkar – Om profetiska bilder och manifestationer. Konspirationsteoretikern Mats Sederholm berättar i Det enda rätta – Om att kämpa för sanningen i en förljugen värld om vårt korrupta samhälles månghövdade försvar mot oliktänkande likt Sederholm själv.

Det har också blivit några böcker från yttersta högerkanten. Två av dem har varit skönlitterära. Turners dagböcker, den svenska översättningen av den nynazistiska blodiga fantasin Turner diaries, handlar om hur amerikanska nynazister inleder ett raskrig. Det andra skönlitterära alstret, Dit älgarna inte längre går av Jimmy Windeskog, är en betydligt mindre blodig historia. Författaren var vid tiden för utgivningen bara sverigedemokrat men han skulle så småningom komma att visa sig vara alltför radikal för partiet. I icke skönlitterära, men självklart fortfarande verklighetsfrånvända, Bakom Kommunismen redogör författaren för konspirationsteorin om kommunismen som en del av en judisk plan. Jag har också läst lite om högerextremismens vetenskapliga underbyggnad, rasbiologin. I Dalarnas hembygdsboks upplagor från 30-talet fanns i varje års upplaga ett kapitel av rasbiologen Bertil Lundman där denne berättade om sina folktypsundersökningar i Dalarna. Efter Anders Behring Breiviks terrorattentat tittade jag på hans vansinnesmanifest 2083 – A European Declaration of Independence. Jag måste dock erkänna att jag långtifrån läste alla femtonhundra sidor utan bara gjorde nedslag på vissa ställen.

På temat sexualitet och reproduktion har jag bland annat läst Varat och varan – Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan i vilken Kajsa Ekis Ekman granskar argumentationen för prostitutions- och surrogatmödraskapsindustrin. Jag har också läst puritanen Sylvanus Stalls Hvad en gosse bör veta från tiden kring förrförra sekelskiftet. Boken riktar sig till unga gossar och är främst till för att avhålla dem från att onanera och därmed missbruka den av gud givna könslemmen. Vidare har jag tittat på Dick Wases Samlag eller salighet: sexualitet och moral från forntid till nutid. Jag läste förvisso inte hela boken utan bara det kapitel som handlade om pedofili. Det är dock där bokens tyngdpunkt ligger. Om Sylvanus Stalls problem är att han är alltför snar med att vilja inskränka friheten att få leva ut sina sexuella begär så är Dick Wases problem det motsatta. Den extreme sexliberalen Wase vill knappt ha några restriktioner alls, inte ens om det inkräktar på andras frihet eller inbegriper personer som knappast är tillräckligt gamla för att lämna sitt medgivande till några sexuella aktiviteter.

Det har också blivit några receptböcker som beskriver hur man ska tackla sådant som miljöförstöring, klimatförändringar och energikris. I filosofen Folke Tersmans Tillsammans – En filosofisk debattbok om hur vi kan rädda vårt klimat föreslås en världsregering för att ge oss möjligheten att ta itu med den globala uppvärmningen. Torbjörn Tännsjö, också filosof, pläderar i Global Democracy – The case for a world government även han för en världsregering. Den boken är dock bredare och det handlar långtifrån bara om att komma tillrätta med klimatförändringarna. I boken Plan B 4.0 – Uppdrag rädda civilisationen drar Lester R. Brown upp riktlinjerna för en mobilisering av samhällets resurser för att lösa bland annat miljö-, befolknings- och klimatkris. Den föreslagna mobiliseringen är total och liknar den inför ett krig. I Peter Barnes Capitalism 3.0 – A guide to reclaiming the commons tänks det verkligen utanför boxen och författaren drar upp riktlinjerna för en helt ny typ av institutioner satta att bevara våra allmänningar. Mer jordnära och genomförbara lösningar på klimatförändringar, miljöförstöring och naturresursproblem går man igenom i Miljöekonomi av två svenska nationalekonomer.

På temat mänsklighetens utveckling har jag bland annat läst Lasse Bergs trilogi. De två senaste av hans böcker har jag skrivit om på bloggen; Skymningssång i Kalahari – Hur människan bytte tillvaro om hur människan övergick från en jägar- och samlartillvaro till en på många sätt mer problemfylld jordbrukartillvaro och Ut ur Kalahari: drömmen om det goda livet om vad de senaste 50 årens utveckling betytt för det stora folkflertalet. Vad gäller mänsklighetens framtida utveckling har jag läst antologin H± Transhumanism and its critics i vilken både företrädare för transhumanismen och dess kritiker får komma till tals.

I kategorin filosofisk materialism har jag läst Michel Onfrays Antikens visdomar som är första delen i dennes bokserie Filosofins mothistoria i vilken han vill lyfta fram filosofer som haft blicken fäst på denna värld snarare än utanför den. Jag har också läst filosofen Peter Singers Marx – a very short introduction, en introduktion till en av de mest inflytelserika tänkarna genom tiderna.

I avdelningen fult tecknade serier från vänster har jag läst Sara Granérs All I want for christmas is planekonomi och Pontus Lundkvists Full sysselsättning.

På temat att låta förgrämdhet och hat helt ta över ens person har jag läst Pär Lagerkvists skönlitterära klassiker Dvärgen och Karl Sundbloms av allt att döma till stor del självbiografiska bok I detta bögfeministiska ”Saudiarabien”, en bitter uppgörelse med personer i författarens omgivning som denne i många år gått och retat sig på.

Till sist, i den mycket smala kategorin före detta regiassistenter som skriver om kontakterna mellan Sverige och Nordkorea har jag läst blott en bok, Ambassaden i paradiset – Sveriges unika relation till Nordkorea av Lovisa Lamm.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Bloggande, Högerextremism, Filosofi, Resurshantering, Konspirationsteorier, Pseudovetenskap.

       

       

Vad gör din dvärg just nu

Den enda skönlitteratur jag läste förra året var SDU:aren, sedermera nationaldemokraten, Jimmy Windeskogs novell Dit älgarna inte längre går om Sveriges möte med mångkulturen samt den svenska översättningen av nynazistiska klassikern The Turner diaries. Möjligen skulle jag på 2013 års skönlitteraturlista även kunna tillgodoräkna mig Karl Sundbloms I detta bögfeministiska ”Saudiarabien”. Det är nämligen inte helt klarlagt hur mycket av den 320-sidiga uppgörelsen med arbetarklassen som är skönlitteratur och hur mycket som är självbiografi. Även om jag skulle få räkna I detta bögfeministiska ”Saudiarabien” så är det dock fortfarande pinsamt lite skönlitterära alster som konsumerats på ett helt år. I år ska det bli bättring och jag ville börja året med ett säkert kort, någon av litteraturens klassiker. Även om The Turner diaries som sagt kan sägas vara en klassiker inom sin specifika genre så kände jag dock ändå för att läsa en äkta klassiker. Valet föll på Pär Lagerkvists Dvärgen.

Bokens huvudperson, dvärgen, är en liten hatisk person. Han betraktar noga sin omvärld men hatar allt. Han hatar barn, han hatar kärlek, han hatar vetenskap och han hatar sig själv. Det enda han egentligen tycks finna någon glädje i är krig och ond bråd död. Ska jag dra paralleller till andra litterära verk jag läst på senare tid så påminner han faktiskt ganska mycket om de hatfyllda huvudpersonerna i alla tre böckerna jag nämnde i inledningen.

Dvärgen tjänar hos en intrigerande machiavellisk furste i renässansens Italien och utför lydigt hans minsta vink. Den ondsinta dvärgen och hans herre lever i en sorts symbios och de tycks ofta vara vara en och samma. De övriga karaktärerna kring dvärgen, som den nyfikne renässansmänniskan Bernardo och den sorglöse sprätten don Riccardo, är så tydligt utmejslade att de närmast känns som en sorts arketyper, utan att för den skull vara klichéer.

Som all stor litteratur ska väl också Dvärgen ha något att säga var och en av oss. Huvudpersonen i boken är inte blott en illvillig individ, han är även en symbol för något annat. Han är den ondsinta dvärg som vi säkerligen alla har inneboende i oss och ständigt bör vara medvetna om och vakta på. Samtidigt som jag läser boken kommer en obehaglig tanke smygande. Tänk om det är som så att det är min egen illasinnade dvärg som skriver alla hånfulla, nedlåtande inlägg om nyandlighet och annat på denna blogg.

Dvärgen
Dvärgen gavs ut 1944 och man kan spekulera i hur den bemötts om den getts ut idag. Vem vet, kanske hade man anklagat Pär Lagerkvist för att skapa fördomar om småväxta personer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Machiavelli, Romaner, Bloggande, Ondska, Pär Lagerkvist, Kärlek.

       

       

Knaster på linjen

I helgen gjorde jag lite research inför inlägget om Terry Evans och den nya organisationen för medium och healers. På forumet Övernaturligt i fokus snubblade jag då över en väldigt underhållande konversation i en tråd om just Terry Evans.

Signaturen tarotlasse skriver:

Det är få medium jag beundrar i dag Men Terry Evans och hans sätt att se utanför ramlinjjerna så kan jag inte säga emot detta även om vi liknar varandra men att liknar varandra och jag hatr inte samma åsikter fast vi arbtear bpåda olika sätt sätt .

Ett av det tre abåea äe ju fukaren Anders åkerson

Sedan har vi ett ett antasisitikt medium ev av det näsra men dey jag ftt se av’r nod av det mesya och dedt mesy magiska jag fått magagika få se zå dedmma kombimaatiomnen vore noget av det bäsya vi någonsu+in kan få se.

Signaturen Jane-Lyzell förstår föga förvånande ingenting:

Lasse – vad är det du skriver – jag fattar inte???? – kan du förklara eller skriva om!

Tarotlasse kommer med ett klargörande:

Ja det förstår jag att du inte begriper ser att jag skrivit detta sent i går kväll och efter jag tagit min sömn medicinering

Så har inget minne av att jag skrivit detta och min dyslexi förvärras ju avsevärt av detta så inte lätt att tyda.

Så borde få skrivförbud mellan 23:00 och 05:00 he he

Jag vet inte om jag kanske borde söka hjälp men jag har gått och småfnissat åt denna konversation i flera dagar. Har föreställt mig hur Tarotlasse precis tagit sömntabletterna men tänkt: ”Äsch, det tar ju ett tag innan de här kickar in, jag hinner posta ett inlägg innan sängdags.” Han har dock misstagit sig, en bit in i inläggsförfattandet börjar de starka sömntabletterna verka. Bokstäverna flyter ihop på skärmen, ögonen tittar i kors och fingrarna slinter på tangenterna. Som den andliga krigare Tarotlasse ändå är kämpar han trots detta tappert på för att få klart det förbannade inlägget innan huvudet trillar ner på tangentbordet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Medialitet, Terry Evans, Bloggande, Skojare, Sömnproblem, Kommunikationssvårigheter.

       

       

Ibland fantiserar jag om Carl Bildts tårar

Eftersom jag måste sägas ha misslyckats kapitalt med bloggens tre ursprungliga målsättningar så blir jag tvungen att sätta upp ett nytt mål. På något sätt måste jag ju försöka få någon riktning på denna ganska spretiga blogg.

Jag funderade länge över vad målet skulle bestå i. Till slut fastnade jag dock för en gammal fantasi jag har, en sådan där härlig fantasi man alltid kan gå tillbaka till, blunda, småle och mysa. I fantasin ser jag för min inre blick Carl Bildt med byxorna nere, bildligt alltså. Jag har avslöjat honom med något inte ens han kan parera och Bildt kan inte hålla tillbaka tårarna. Jag samlar upp tårarna från hans kind med en pipett för att spara dem som ett litet minne och den paralyserade Bildt förmår inte hindra mig. Sådan är min fantasi och det ska också bli målet med denna blogg. Jag ska sätta dit Carl Bildt. Jag ska få Carl Bildt att gråta. Jag ska äga Carl Bildts tårar.

Det kommer dock inte att bli lätt. Jag har ingen aning om var jag ska börja och Bildt tycks inte ha några som helst glipor i sin teflonrustning. Allt, precis allt rinner av honom. Häromsistens var det ju snack om att han läckt uppgifter till USA på 70-talet. Han sade då, angående vissa reportrars försök att sätta dit Carl Bildt att ”det är ingenting för nybörjare” och sedan var drevet bortblåst som genom ett trollslag. Bildt är den enda som skulle kunna bli påkommen med att förgripa sig på barn och komma undan genom att säga att försöka sätta dit honom, ”det är ingenting för nybörjare”.

Eftersom jag länge närt ett intresse för bisarra konspirationsteorier så brukar jag ibland kika in på forumet tillhörande konspirationssajten Vaken.se. Nu minns jag inte exakt hur det var, men jag vill minnas att någon där påstod att Bildt inte var en vanlig dödlig utan hade någon sorts övernaturlig förmåga som kunde påverka sinnena på människor runtomkring honom, till exempel journalister. Och för första gången på Vaken.se tänkte jag att, banne mig, det här kan det ligga något i.

Carl Bildt

Liknande inlägg på denna blogg: Början på nya tapeter, om hur jag började tapetsera mina väggar med statsminister Reinfeldts anlete.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Carl Bildt, Konspirationsteorier, Bloggande, Pedofili, USA, Moderaterna.

       

       

Bloggens intressantaste inlägg 2012

Eftersom vi nu kan lägga 2012 till handlingarna tänkte jag lista den handfull blogginlägg jag själv anser är intressantast under året som gått.

Anden ska ha sitt och det fick den på Livets ords Israelkväll i somras. Man uttryckte där oro över den tilltagande antisemitismen i Sverige vilket givetvis inte var omotiverat. Tyvärr verkade det dock i slutändan handla om att man egentligen var mest intresserad av det judiska folkets öde som en del av Guds stora plan som man menade sig ha funnit i den heliga skrift.

Det blev dock inte bara traditionell andlighet utan även en del nyandlighet. För ett par månader sedan besökte jag till exempel en tillställning där transmediet Elisabeth kanaliserade fem olika kosmiska varelser. Utomjordingarna visade sig dock vara extremt inkompetenta. De saknade grundläggande astronomiska kunskaper, kraschade med sina rymdskepp och hade en usel organisation vilket ledde till att kanaliserande transmedier världen över kom med motstridiga budskap. Jag lade i inlägget upp ljudklipp från kanaliseringen för den som vill ha ett smakprov på hur det lät.

Granskningen av healingreseverksamheten med destination transmediet John of God i Brasilien var givetvis det viktigaste som hände på bloggen under det gångna året. De fyra första delarna i serien utgjorde själva granskningen. Det började med ett föredrag på Studieförbundet Vuxenskolan som i princip var reklam för resorna. I del 2 och del 3 grävde jag lite djupare och kontaktade healingresearrangörerna för att få veta mer om verksamheten. I den fjärde delen wallraffade jag och träffade en av researrangörerna. Den verklighetsbild jag då fick ta del av var minst sagt absurd, bland annat påstods negativa tankar orsaka cancer.

När det gäller den närmaste tiden framöver sitter jag för övrigt i detta nu och knåpar på den åttonde delen i bloggeposet om healingresorna till John of God. Jag har dessutom en liten mininovell med postapokalyptiskt tema nästan färdigskriven. Sedan är det ett antal böcker som jag tänkt skriva om men jag måste tyvärr se till att läsa dem först, det brukar vara en grundförutsättning.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Årskrönikor, Livets Ord, John of God, Medialitet, Bloggande, Exopolitik.

       

       

John of God akt 5: Mediabrus och mediebrus

Detta är femte delen i mitt bloggepos om healingresorna till John of God i Brasilien. I första delen berättar jag om en introduktionsföreläsning hos Studieförbundet Vuxenskolan. I de därpå två följande delarna tittar jag närmare på de svenska researrangörerna. I del fyra, slutligen, wallraffar jag som påstått cancersjuk hos en av researrangörerna.

Det har i alla fall hunnit bli lite mediaspinn modell light efter att mina blogginlägg om den svenska affärsverksamheten kring transmediet John of God publicerades. Västerbottenkuriren var först ut med ett reportage om den lokale healingresearrangören Inez Abrahamsson som är en av damerna bakom Weforyou. Genast plockade bland annat TT och Morgonekot upp nyheten. P4 Extra höll också en liten minidebatt mellan Abrahamsson och filosofiprofessor Sven Ove Hansson. Djupast gick dock P3:s Verkligheten som dagen efter hade ett längre reportage om verksamheten. Förhoppningsvis är det inte slut i och med detta, fler publiceringar är eventuellt på gång.

I de två reportage där jag figurerar framstår jag som en käck liten äppelkindad gosse hämtad ur en gammal svartvit film. Denna käcka gosse har sett något upprörande, dunkat näven i bordet och med nasal röst utropat ”Någon måste sätta P för dessa kanaljer och ormoljeförsäljare!”. Hade jag varit tjugo år yngre hade mitt engagemang i John of God-frågan nog varit gulligare. Nu blir det nästan lite creepy hur långt jag gått för att ta reda på mera om verksamheten. Något måste man dock fördriva tiden med mellan vaggan och graven och snokande på charlatanverksamhet är i vilket fall som helst mer konstruktivt än att dricka maltdrycker eller titta på någon form av idrottsutövning.

Abrahamsson har sedermera faktiskt PO-anmält Västerbottenkuriren för deras publicering. Abrahamsson tycks bland annat mena att man försökt smutskasta henne genom koppla ihop henne med, som hon menar, mindre seriösa researrangörer. Som om man skulle behöva någon extra smutskastning av någon som bedriver en verksamhet där man säljer en kostsam verkningslös behandling till svårt sjuka.

Inez Abrahamsson borde istället vara tacksam för den hjälp hon i och med P3-dokumentären fått att städa Weforyous hemsida från påståenden om hur John of God kan bota svåra sjukdomar. Dessa påståenden stred troligen mot marknadsföringslagen. För även om själva behandlingen troligen inte är olaglig eftersom den sker utanför Sveriges gränser så kan marknadsföringen faktiskt vara det. Detta kan kanske också vara det viktigaste som mediabruset fört med sig, att researrangörerna fått sig en tankeställare kring hur de marknadsför sina resor och vad de påstår att man får ut av en resa till John of God. Weforyou är nämligen inte den enda researrangör som städat sina hemsida efter radioreportaget även om flera researrangörer fortfarande har kvar påståenden som antagligen är brott mot marknadsföringslagen.

Så småningom kommer jag att, med hjälp av en annan person, göra en liten uppföljning av arrangörernas verksamhet för att se hur de hanterar svårt sjuka resenärer framledes. Det ska bli spännande att se huruvida det skett någon förändring.

Den efterföljande ”debatten” har annars inte varit särskilt konstruktiv. Ett enfaldigt argument som nyttjats av John of God-anhängarna är att man måste ha varit på plats i Brasilien för att få uttala sig om det som händer där. Om man följde den lustiga principen skulle bland annat den astronomiska forskningen få stora problem. Vidare har man påstått att healingens effekt är belagd i studier, dock utan att ge några konkreta hänvisningar. Det har också hävdats att det inte är en dyr resa. Då glömmer man dock bort att det inte marknadsförs som en resa i första hand utan som en behandling. För en verkningslös behandling är strax över tjugotusen exklusive extrautgifter mycket dyrt. Lågvattenmärket i ”debatten” är dock anklagelsen om att kritiken mot researrangörerna i grund och botten handlar om kvinnohat.


Varning: Kvinnohat kan göra att du inte gillar brasilianska transmedier som skär i kvinnobröst!

Till sist, visst är det kul att healingreseverksamheten börjat exponeras i media vilket var den ursprungliga förhoppningen när jag skrev mina inlägg. Kronan på verket var dock när Nyheter24 klassade mina inlägg som det bästa på nätet just då, före kvalitetsalster som ”Hillary Clinton spanar in Aguileras bröst” och ”Reporter kallar Christina Hendricks fyllig”. Större kan det knappast bli.

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, om ett föredrag hos Studieförbundet Vuxenskolan som jag besökte.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, om några av de svenska researrangörerna.
John of God akt 3: Den andra halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, bland annat om hur det gick till när en av researrangörerna blev tillsagd av de kanaliserade andarna att ägna sig åt verksamheten.
John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, om min wallraffning hos en av researrangörerna.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Livsåskådning, John of God, Healing, Resor, Bloggande, Media, Argumentation.