Arbetsmarknaden – PKJonas

Politisk pajkastningsgrupp från höger till vänster

Man skulle kunna argumentera för att politisk diskussion i grund och botten alltid är något gott som enbart gynnar vårt samhälle. Dock behöver man bara ta en snabbtitt i facebookgruppen Politisk debattgrupp från höger till vänster för att inse att så inte är fallet. Facebookgruppen har över 22.000 medlemmar och är mycket aktiv med många kommentarer på varje inlägg. Det som äger rum i gruppen är dock inte något som tillnärmelsevis kan liknas vid ”det goda samtalet”. Förenklande och rent infantila trådstarter som enbart tycks skapade för att provocera är standard. Påfallande många är faktiskt postade av personen som grundat och driver facebookgruppen, Jörgen Sparrfeldt. Att vantolka och karikera meningsmotståndares ståndpunkter är sådant vi alla gör oss skyldiga till då och då, men det finns grader i helvetet och Politisk debattgrupp från höger till vänster är längst ned i infernos nionde krets i detta avseende.

Det finns i Facebookgruppen också några väldigt aktiva anonyma konton som envist utmålar Sverige som världens sämsta land, med världens sämsta politiker och myndigheter. Det är såklart mycket svårt att säga vilka som finns bakom kontona. Det ligger väl närmast till hands att tro att det ändå handlar om vanliga svenskar som inte vill debattera under eget namn. För den som vill se konspirationer skulle det dock kunna tänkas vara främmande makts trollkonton, eller kanske någons hemliga extrakonton som denne vid behov kan använda för att understödja sitt officiella konto.

I och med coronavirusets framfart har det blivit den svenska strategin i allmänhet och Anders Tegnell i synnerhet som blivit måltavla i en stor del av de polemiska trådstarterna. Visst är Sveriges vägval något som kan och bör diskuteras, men det borde ändå finnas någon lägstanivå i hur kritiken får ta sig uttryck. I skärmbildscollagen nedan ser man två typiska Sparrfeldtska trådstarter med exempel på några tillhörande kommentarer som eldar på diskussionen lite extra.

Sparrfeldt tar ovan två löpsedlar ur sitt sammanhang och försöker göra någon långsökt koppling. Den ena löpsedeln handlar om hur Tegnell uppmanar gamla att gå ut och röra på sig samtidigt som de undviker sociala kontakter. Sparrfeldt gör sig dock dum och låtsas inte om det sista. Den andra löpsedeln berättar om hur en känd person i riskgruppen har avlidit.

Sparrfeldt gör sig dum igen, missförstår en artikel och uppfyller Godwins lag.

Det verkar dock som att drivkraften bakom det usla debattklimatet i gruppen faktiskt är något mer än simpelt agg gentemot politiska meningsmotståndare och myndigheter. Sparrfeldt framställer sig på sin presentationsbild som någon sorts sociala medier-guru. Han läser också en utbildning inom digital marknadskommunikation och tycks sikta på att få ett jobb inom området när utbildningen är över. Facebookgruppen verkar faktiskt vara en del av hans CV för på sin LinkedIn-sida där han presenterar sig som ”Jörgen Sparrfeldt som gillar att få sociala medier att växa” skriver han nämligen följande:

Exempel på sociala medier som jag får att växa. Facebookgrupp från noll till 22 000 medlemmar, 80 000 kommentarer i månaden. Linkedin, 6000 följare på ett år, 3000-4000 views per video. Engagemanget är något jag lägger fokus på.

Dock finns det ju engagemang och så finns det ”engagemang”. Frågan är om det är värt att för CV:ts skull sprida missuppfattningar, defaitism, svartmålande, grovt tillyxade halmgubbar och personangrepp, särskilt som det vid en snabb titt på facebookgruppen blir så uppenbart att det som skulle vara diamanten i hans CV inte är äkta vara. Vilket företag har produkter eller tjänster som de vill ska marknadsföras medelst gyttjebrottning och pajkastning?

Nazistledare finnes

I öppet nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen podd Ledarperspektiv brukar deras ledare Simon Lindberg varje vecka ha lite mer djuplodande utläggningar av ideologisk och strategisk natur. Ofta får man dock även en liten inblick i Lindbergs privatliv, så också i senaste avsnittet. Man fick veta att Lindberg efter en längre tids arbetslöshet fått slut på A-kassedagar och nu var i behov av en anställning. Om jag inte är helt ute och cyklar vill jag minnas att Lindberg tidigare varit någon form av arbetsledare på ett callcenter eller liknande. Att han utöver det har erfarenhet som ledare för en radikal kamporganisation borde väl inte göra honom helt oanställningsbar.

Den som tror sig ha chansen att kunna lägga vantarna på en riktigt hårdför nazistledare för att styra upp sin verksamhet kan dock se sig i stjärnorna efter detta. Poängen med att anställa Lindberg ska tydligen, enligt honom själv, inte vara att han ska arbeta för den som anställer honom. Lindberg sade i podden:

Jag vill vädja till alla er lyssnare, till medlemmar som sympatisörer, om att för kampens bästa fundera på om du kan hjälpa till i den situationen jag, och även många andra viktiga personer för kampen, står i. Har du en egen firma till exempel, som du ändå känner, att det går rätt bra för den här firman, eller känner du kanske någon sympatiskt inställd människa som har en egen firma? Skulle det kanske på något vis vara så att du skulle kunna tänka dig att anställa mig, eller någon annan fanatisk nationalsocialist som lägger all sin vakna tid på kampen, eller övertyga en sympatiskt inställd vän till det här, så skulle det vara värt otroligt mycket för, absolut för mig eller den här personen på ett personligt plan, men framförallt då för kampen i stort. Så det jag vädjar om är alltså helt enkelt en lön så att jag skulle klara mig varje månad utan att arbetet för den delen hade behövt kosta kampen så många arbetstimmar eller så mycket energi.

Det akuta problem som gjort att Lindberg just nu efterlyser en jobbfri anställning är att han blivit ålagd 11-12 timmars aktivitet per vecka inom jobb- & utvecklingsgarantin, en aktivitet som Lindberg i podden nedlåtande benämnde ”vuxendagis”. Detta hävdade Lindberg hotade inspelningen av Ledarperspektiv då vuxendagiset tog lika mycket tid i anspråk varje vecka som det tog att producera podden. Lindberg uttryckte också en viss oro för att vuxendagiset i förlängningen skulle leda till ett heltidsarbete och då skulle han nog i varje fall inte kunna spela in Ledarperspektiv så ofta som varje vecka. Jag tycker dock att Lindberg borde ha i åtanke hur hektiskt livspussel vissa personer längre ned i Nordiska Motståndsrörelsens hierarki verkar ha. Hans organisationskamrat Elin är till exempel med och styr upp båda veckopoddarna Radio Regeringen och NR Bohuslän samtidigt som hon förvärvsarbetar om dagarna.

Avslutningsvis tycktes inte de två senaste årens kontakter med Arbetsförmedlingen ha imponerat särskilt mycket på Lindberg. Lite senare i samma avsnitt av Ledarperspektiv kom han i det återkommande segmentet ”veckans betraktelse” osökt in på Arbetsförmedlingen. Lindberg sade:

Det är väl veckans betraktelse, att Arbetsförmedlingen i dagens Sverige är precis lika värdelös som resten av samhället i dagens Sverige, och att den nationsalsocialistiska motsvarigheten till Arbetsförmedlingen – den skulle vara lika fantastisk som resten av det nationsalsocialistiska samhället och det med väldigt, väldigt enkla medel!

När det gällde kraven som skulle ställas av framtidens fantastiska nationalsocialistiska Arbetsförmedling ville Lindberg utradera något han kallade ”rockstjärnementaliteten” där vissa ansåg sig vara för fina för vissa jobb. Han menade att om en person anvisades ett städjobb skulle denne bli tvungen att ta det eller helt enkelt inte längre kunna räkna med att försörjas av staten. Detta måste dock sägas vara lite hycklande då Lindberg några minuter tidigare själv försökt undgå förvärvsarbete till varje pris. Men det är klart, det var ju för kampens skull.

Gå ut och sparka boll, tälj vapen och gör som Steve Jobs

När jag vill bli upprörd kikar jag in på sajten Newsvoice, ökänd för att sprida konspirationsteorier och vetenskapsförakt. I artiklarna brukar man exempelvis sträva efter att sprida tvivel kring vacciner, spekulera i alternativa teorier kring 11:e septemberattackerna och propagera för diverse dubiösa alternativa behandlingar som saknar vetenskaplig grund. Redaktören brukar ibland också låta företag skriva reklamartiklar för olika verksamheter som egentligen inte alls har med sajtens kärnverksamhet att göra. Häromdagen hade de en sådan reklamartikel för en rekryteringsfirma vid namn Karisma Rekrytering och företagets VD Kurt Ståhl hade skrivit texten som handlade om hur man vid rekrytering av ny personal borde vara försiktig med kandidater som var beroende av dataspel och sociala medier. Även om artikeln i förstone verkade helt malplacerad på Newsvoice så insåg man efter att ha läst texten att den faktiskt passade utmärkt in på sajten med tanke på de märkliga resonemang som där stod att finna. Artikeln provocerade faktiskt en på samma sätt som Newsvoice:s övriga texter. Jag måste poängtera att jag själv använder sociala medier i väldigt liten utsträckning och blott har ett par små förströelsespel installerade på mobiltelefon och surfplatta, så det var inte så att jag kände mig träffad av artikeln.

Artikeln inleds med den typ av idealiserande av den egna barndomen som är så vanlig hos personer som vill moralisera över användande av ny teknik. Man har ju hört den här sortens berättelser ett antal gånger: ”När jag var liten lekte vi minsann bondgård med kottar och kull hela dagen och på kvällen gick vi ner på stan och knackade bög bla bla bla…”. Rekryteringskonsult Kurt Ståhls version av den rosenskimrande barndomen lyder så här:

De av oss som var födda på 40 till 70-talet upplevde för det mesta en uppväxt som var fylld av eget skapande och spontanidrott. Man gick ofta ner till fotbollsplanen på sommaren eller hockeybanan på vintern, delade upp i två lag och körde hela dagen tills svåra mammor oroligt kom och krävde att man skulle komma hem och äta vid 6 tiden på kvällen. Jag kommer än idag ihåg min tanke angående denna ”störning” från mammorna: ”Varför skall vi hem och äta – vi spelar ju fotboll ser ni väl!”

I dagens läge växer en del barn upp med iPads i knät redan innan de knappt kan gå och datorer och internet är lika enkla och självklara för dem som t ex att tälja ”skjutvapen” var för oss äldre då vi lekte cowboys och indianer i skogen.

(WebCite)

Trots att leken med vapen är något gott i barndomsidyllen oroar sig Ståhl motsägelsefullt nog samtidigt över hur våldsamma dataspel påverkar dagens ungdomar. Som bland alla nostalgiker har också Kalle Ankas Jul hos rekryteringskonsult Ståhl en central betydelse. Han skriver:

Ta Kalle Anka på julafton med sekvensen i husvagnen där man äter majskolvar till ljudet av en skrivmaskin som går rad efter rad och ”plingar” när man drar tillbaka pappersvalsvagnen. Det ljudet har faktiskt de yngre ingen aning om vad det betyder, medan däremot ”vi äldre” genast ”kopplar” och tycker scenen är fantastiskt träffande!

(WebCite)

Man kan undra varför det egentligen skulle vara något större problem att man missar en skrivmaskinsreferens någon gång om året. Ståhl fortsätter dock artikeln med något som faktiskt skulle kunna vara ett problem:

Men den största faran, som vi ser det, med ”missbrukande spel- och internetanvändning” är i själva verket att personen blir sittande still, helt inaktiv rent fysiskt och även rent metalt så begränsas ofta tankeprocesserna till att bli mindre kreativa och mer till ett ”färdigserverat” skapande.

(WebCite)

Visst måste man hålla med om att stillasittande på grund av överdrivet användande av tekniska prylar är ett problem men det är ju ingalunda något nytt utan blev ju ett stort problem redan i och med TV:n. Vad som är svårare att hålla med Ståhl om är att dataspel och internet skulle leda till mindre kreativitet och vara vad han kallar ”färdigserverat”. Tvärtom måste väl de båda sägas stimulera till eget deltagande och kreativitet i större utsträckning än exempelvis TV:n.

Därnäst följer en utläggning som passar perfekt på Newsvoice. Ståhl påstår nämligen utan grund att strålningen från surfplattor är riktigt farlig, i alla fall för barn:

En vanlig iPad som används nära ansiktet på ett barn avger dessutom en hel del skadlig och cancerframkallande strålning. Gör som Steve Jobs – låt inte barnen använda läsplattor! De långsiktiga effekterna av detta är ännu inte helt klarlagda.

(WebCite)

Steve Jobs borde inte vara den första man går till för råd kring hälsa. Trots att han fick en form av pankreascancer som det fanns goda möjligheter att framgångsrikt behandla med konventionella metoder valde han ändå olika verkningslösa alternativa behandlingar och avled därför helt i onödan.

Jag har nu citerat ungefär halva artikeln och det får räcka men jag hade faktiskt kunnat citera hela artikeln för den är lika märklig rakt igenom även om det också finns enstaka saker man skulle kunna hålla med om i viss utsträckning.

Karisma-VD:n visar sig slutligen också ha en blogg där han kommer med fler anmärkningsvärda påståenden, exempelvis att ett företags utveckling enbart beror på interna faktorer och naturkatastrofer:

Ju mer negativ en person är ju mer kommer personen att samtycka till att det bara är yttre omständigheter som styr företagets utveckling. Om man skall spetsa till det lite så är det egentligen bara interna orsaker, med undantag för naturkatastrofer, som styr er framtid.

Inga externa faktorer utom naturkatastrofer!? Säg det till alla vars företag dukat under vid ekonomiska kriser av olika slag. Skulle jag någon gång mot förmodan hamna i situationen att jag skulle vilja rekrytera en löneslav så tror jag inte att jag kommer att göra det via Karisma rekrytering i alla fall.

Den andra maskinåldern

Senaste boken på nattduksbordet var Den andra maskinåldern – arbete, utveckling och välstånd i en tid av briljant teknologi som ganska nyligen kom ut i svensk översättning.

Enligt författarna står vi på tröskeln till en digital revolution och maskinerna kommer snart att kunna utföra många av de arbetsuppgifter som tidigare krävt människor. Samtidigt som effektiviseringen kommer att leda till överflöd kommer också klyftorna i samhället att öka när stora delar av arbetskraften inte längre behövs. I boken diskuteras hur vi bäst möter utvecklingen, både som individ och som samhälle. Under överskådlig framtid kommer dock vi människor, enligt författarna, troligen att vara överlägsna datorerna när det gäller idéskapande, bred mönsterigenkänning och komplex kommunikation.

Om man ska placera författarna på någon sorts karta över de som resonerar kring människans och teknikens framtid tillsammans så talar de, till skillnad från många av de transhumanistiska tänkarna, främst om saker som händer här och nu samt sådant som kommer att ske i en inte alltför avlägsen framtid. Författarna är vidare, precis som transhumanisterna, i grund och botten teknikoptimister även om de menar att utvecklingen helt klart också kommer att ha en del baksidor. På skalan som anger hur positivt inställd man är till teknisk utveckling har vi ju de mer utopistiskt lagda transhumanisterna i ena änden av skalan och sådana som den anarkoprimitivistiske tänkaren John Zerzan i den andra. Den senare menar ju att all teknisk utveckling varit av ondo. De i sammanhanget relativt jordnära författarna till Den andra maskinåldern ger sig heller inte in i några djupare resonemang om de apokalyptiska konsekvenser okontrollerad artificiell intelligens kan komma att leda till, såsom Nick Bostrom i sin omtalade bok Superintelligence – Paths, Dangers, Strategies, en bok jag för övrigt tänkt införskaffa och läsa så småningom.

Den andra maskinåldern

Liknande inlägg på denna blogg:
I antologin H± Transhumanism and its critics diskuteras också hur framtiden ser ut för mänskligheten och teknologin.

Medborgarpartiets närradiosändningar

Medborgarpartiet var ett högerextremt, kristet enmansparti som tycks ha varit som mest aktivt på 90-talet. Partiets verksamhet verkar främst ha bestått av partiledaren Percy Brunströms närradiosändningar över vilka det verkar ligga ett mytiskt skimmer. De som hört dem och skriver om dem på nätet prisar dem för deras episka underhållningsvärde. Närradio var gamla tiders internet där allsköns idioter fritt fick lufta sina tankar. Av diverse flashbackinlägg att döma verkar Brunström dessutom ha utsatts för en närradions motsvarighet till internettroll.

Någon har i vilket fall som helst gjort en politiskhistorisk välgärning och bevarat några av Brunströms sändningar från tidigt 90-tal och lagt upp dem på Youtube.

I del 1 får vi veta att Brunström sökt jobbet som radiochef och är upprörd över att Anna-Greta Leijon istället fick tjänsten.

I del 2 blir vi upplysta om hur Palme och facket förstört Sverige. Brunström redogör också för Medborgarpartiets program. De är mot massaborter, mot massinvandring, mot EG/EU samt för ett avskrivande av statsskulden. Han har också en lösning för att komma tillrätta med massarbetslösheten. Dock tänker Brunström inte berätta hur han ska göra eftersom de andra partierna då kommer att stjäla hans lösning.

I del 3 slår det helt slint i Percys huvud, han får hysteriska skrattanfall och blir extremt repetativ när det gäller invandrare som kommer till Sverige och förföljer svenskar. Han avslutar med att spy en massa galla över favorithatobjektet Bengt Westerberg.

I del 4 oroar sig Brunström över utvecklingen i Sverige.

Klart mest underhållande är dock klippet jag bäddat in nedan. Den gode partiledaren tycks ofta ha varit lite småberusad i studion. Denna gång har det dock blivit ganska många glas för mycket.

Om man inte fått nog av Brunström efter att ha lyssnat på ovanstående klipp så har samme youtubeanvändare som lagt upp dem även lagt upp några ”blandband” med olika underhållande högerextrema närradioprofiler. Brunström figurerar i några av de klippen. Bland annat hänvisar han till Bibeln och berättar att när man dör kommer en film att spelas upp där det avslöjas om man röstat på Socialdemokraterna. Han har också kreativa bortförklaringar till att han verkat berusad under sändning. Mycket nöje!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Småpartier, Medborgarpartiet, Högerextremism, Närradio, Ideologi, Arbetsmarknaden.

Kostymklädda klättrare i kollektivtrafiken

Efter att pendlandet till hufvudstaden en tid varit relativt oproblematiskt körde det ihop sig i fredags morse. Ledningarna kring Stockholms central hade nämligen ett kraftigt underskott på elektroner vilket ledde till stopp i tågtrafiken. Vi tvingades stanna blott några retsamma hundra meter från perrongen.

Efter att vi stått stilla någon timme och personalen precis meddelat att vi skulle få vänta ytterligare trekvart hände dock något märkligt. Plötsligt sågs en man i kostym lämna tåget för att klättra över det två meter höga stängsel som omgav spårområdet. När en kostymklädd herre börjat forcera stängslet följde andra välklädda raskt efter. Jag har svårt att tänka mig att de alla var hjärtkirurger på väg till operation, man får nämligen inte operera med slips. Kanske hade de dock något annat minst lika viktigt att göra, jag har egentligen ingen aning.

Vi vanliga människor utan kostym som inte hade så viktiga jobb satt dock istället snällt kvar och väntade. Ja, kanske var vi till och med lite glada för att vi hade en ursäkt att inte vara på jobbet.

Trots att kostymnissarna har en stark flockmentalitet saknar de solidaritet gentemot de andra individerna i flocken. Denna äldre hane som inte mäktade att ta sig över stängslet blev kvarlämnad av sina artfränder.

En försening kommer dock sällan ensam. Idag när vi på väg hem mot Uppsala skulle passera Knivsta blev vi tvingade att stanna. En person hade ställt sig framför ett framförvarande tåg och vägrade flytta på sig. Först sedan ordningsmakten tillkallats kunde vi fara vidare. Jag finner det inte för osannolikt att det rörde sig om en hårt prövad medpendlare som brutit ihop och nu skulle hämnas på SJ, Trafikverket och de medresenärer denne stört sig på genom åren.

Liknande inlägg på denna blogg: Mälardalens Odysseus, mer om de prövningar man får uthärda som pendlare.

Media: DN, UNT, SvD.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Pendlande, SJ, Psykologi, Socialdarwinism, Arbetsmarknaden, Vansinne.

Början på nya tapeter

Rösterna i mitt huvud har sagt åt mig att täcka alla väggarna i lägenheten med statsministerns ansikte för att hylla arbetslinjen.

Läs även andra bloggares åsikter om Personligt, Fredrik Reinfeldt, Konst, Inredning, Moderaterna, Arbetsmarknaden, Mindcontrol.

Sverige jobbar

Ibland när man sitter på pendeln på väg till det dagliga slitet kan det kännas tungt och man ifrågasätter meningen med det hela. Då har jag ett litet trick för att mota bort de dåliga tankarna och återfå arbetslusten. Jag lyssnar nämligen på MUF:s vallåt från 2010, ”Sverige jobbar”. Det är en annorlunda låt där man sjunger arbetets lov och hyllar den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. Det är en sång man nog måste lyssna på för att förstå storheten uti. En del skulle tro att det är någon form av parodi men den är faktiskt alldeles äkta. I videoversionen nedan har dock någon kommunist försökt göra sig lustig och lagt till lite tecknade filmklipp som inte har med låten att göra, men låt er ej störas av dem utan lyssna och njut av de vackra texterna och det fina budskapet.

Vissa morgnar måste man dopa sig mer än andra och det kan då hända att man får köra ”Sverige jobbar” någon gång extra. Det är bara att lyssna ännu en gång, förr eller senare kommer suget efter att få arbeta tillbaka.

Stämningen på morgonpendeln mellan Uppsala och Stockholm är ofta zombielikt apatisk och de stackars pendlarna sitter och stirrar tomt framför sig utan att visa någon som helst glädje inför dagens arbete. Därför skulle det nog inte vara någon dum idé att köra ”Sverige jobbar” i högtalarsystemet på repeat. Kanske kunde SJ:s personal till och med försöka få med resenärerna på allsång. Under färden till Stockholm skulle man få höra det fina stycket hela nio gånger. Om man då inte är arbetssugen och trängtar efter att få bidra till allas vår välfärd, ja då vet inte jag på råd.

För övrigt, av alla bra strofer är nog min favoritstrof den där man angriper regeringsalternativet i valet 2010:

Det är en arbetslinje
mot ett vänsterexperiment
med kommunister i regeringen
Mona, hur kunde det gå så lååååååångt

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Moderaterna, MUF, Pendlande, Arbetsmarknaden, Vallåtar, Val 2010.

Rödgrönas rävsax rörande RUT-avdraget

En sanning om specifika offentliga utgifter är att de oftast är lättare att införa än att återkalla. Detta beror på att varje ny utgift, exempelvis ett bidrag, kommer att stödjas av det starka särintresse som gynnas av utgiften. Detta särintresse tenderar att segra över det svaga allmänintresse som skulle tjäna på utgiftens avskaffande. Politikerna förlorar nämligen mycket lite förtroende när de går emot ett svagt allmänintresse. När de å andra sidan går emot det starka särintresset riskerar de en stor del av sitt förtroende hos den gruppen. Detta är en av mekanismerna som vissa menar leder till att de offentliga utgifterna ständigt ökar. (Redan i samma ögonblick som jag författat detta stycke blir jag lite tveksam till om det är sant. Välfärdsstater har monterats ned utan större motstånd både här och där, så kanske detta bara är högerekonomers vinklade propaganda jag rapar upp. Nåväl, låt oss lämna denna min tvekan därhän och fortsätta resonemanget.)

Mekanismen som nämns i stycket ovan har lett till att de borgerliga under sina regeringsperioder inte kunnat reducera de offentliga utgifterna så mycket som de önskat eftersom de inte velat stöta sig med olika väljargrupper. Detsamma gäller för all del vänstern men det är inte orimligt att anta att de borgerliga oftare haft detta dilemma då de tenderar att favorisera skattesänkningar framför offentliga utgifter.

Nu kan det dock bli ombytta roller, samma mekanism gäller faktiskt för RUT-avdraget även om det tekniskt sett inte är en utgift. Vänstern kan komma att sitta i samma rävsax som en nedskärningskåt höger brukar sitta i. Om RUT-avdraget kan man tycka illa av många olika skäl men ett antal människor har hur det än är sin försörjning på grund av dess existens. Den effekten hade skatterabatten förvisso haft oavsett vilken verksamhet lydande under marknadsekonomiska lagar som välsignats med den. Vid en eventuell valseger måste de rödgröna våga stöta sig med vissa väljargrupper om de vill göra sig av med RUT-avdraget. Det är dessutom i många fall de allra svagaste som kommit in på arbetsmarknaden på grund av avdraget, de grupper som vänstern säger sig värna om. De tvetydiga signaler oppositionen sänt ut kan delvis bero på detta dilemma. Det kommer att bli mycket intressant att se hur de rödgröna kommer att tackla problemet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Nationalekonomi, RUT-avdraget, Vänstern, Regeringen, Skattepolitik, Arbetsmarknaden.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, AB, Expressen1, Expressen2, MND.