Tvenne klipp från högerradikala poddar om Hillary Clintons önskemål angående könsorganens utformning

Att nationalsocialister sprider konspirationsteorier om judar är ju vida känt. Jag har lyssnat en hel del på nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsens poddar och kan säga att de flesta nog skulle förvånas över hur många andra extrema konspirationsteorier de tror på därutöver; och för övrigt alternativa och verklighetsfrånvända idéer i allmänhet, exempelvis om sådant som kost och hälsa. Om man tänker sig en skala där man har vetenskapligt orienterade nazister som uppfinner V2-raketer på den ena kanten och esoteriskt lagda dito som omfamnar ockulta tankegångar och rasmysticism på den andra så är Nordiska Motståndsrörelsens företrädare betydligt närmare de senare.

En konspirationsteori man diskuterade i Nordiska Motståndsrörelsens poddflaggskepp Radio Nordfront i december var det så kallade ”Pizzagate”, en minst sagt absurd konspirationsteori som fick förvånansvärt stor spridning. I korthet gick konspirationsteorin ut på att man i ett stort antal läckta mejl menade sig ha funnit belägg för en pedofilring kopplad till partiet Demokraterna i USA. När man kommunicerade i pedofilringen ska man ha använt sig av ett hemligt kodspråk där olika typer av maträtter var kodord för önskemål rörande de barn man beställt för att förgripa sig på. Med sådana extremt långsökta tolkningar som Nordiska Motståndsrörelsens Mikael Karlsson gör i det minutlånga klippet från Radio Nordfront nedan, där bland annat en av Hillary Clintons matbeställningar diskuteras, så kan man ju försöka beställa sig en bit mat utan att framstå som barnköpande pedofil.

I ett avsnitt av Henrik Palmgrens högerradikala och konspiracistiska podd Red Ice Radio från november förra året intervjuades Jeanice Barcelo. En av de röda trådarna i de konspirationsteorier Barcelo omfamnar är illasinnade judar som försöker få de vita, kristna samhällena på fall genom att sexualisera och pervertera dem. I tvåminutersklippet från intervjun som följer nedan är det dock Hillary Clinton som är i skottlinjen. Man får bland annat veta att den diaboliska Hillary haft en ung kvinnlig sexslav som varit utsatt för så kallad ”mind control” och vars genitalier modifierats på ett sätt som Hillary tycks ha uppskattat.

Liknande inlägg på andra bloggar:
På bloggen Jag vill vara farlig kan man läsa om Hillarys tankestyrda sexslavs självbiografi.

   
       

Ny nazistchock i nationalsocialistiska podden Radio Regeringen

I podden Radio Regeringen kan man lyssna till Elin och Rebecca (tidigare kallad Rivka) som båda är öppna nationalsocialister och medlemmar i Nordiska Motståndsrörelsen. De kan stundtals framstå som karikatyrer av nazistkvinnor, exempelvis när Rebecca berättar om sina nationalsocialistiska pysselstunder under vilka hon bland annat gör sin egen Hitlerbyst.

Elin och Rebecca brukar i podden ibland ha med sig någon aktuell gäst som de intervjuar. Jag har tidigare skrivit om hur de två programvärdarnas sympatier för nationalsocialismen kommit som en obehaglig överraskning mitt i intervjun med en av deras gäster, gotländskan Camilla Sandelius som på ön varit med och dragit igång både Sverigedemokratisk ungdom och ett medborgargarde men absolut inte ville associeras med nationalsocialister och Nordiska Motståndsrörelsen.

Nu senast var det dags för någon på andra kanten av den politiska skalan att få sig en nazistchock i Radio Regeringen, nämligen radikalfeministen Fanny Åström. I nästan två timmar fick Fanny så gott som oemotsagd berätta om sina feministiska åsikter, så det var faktiskt ändå inte så jättemärkligt att det under programmets gång inte gick upp för henne vilken typ av sammanhang hon hamnat i. Intervjun får dock ett abrupt slut när Fanny plötsligt informeras av Rebecca om att hon är med i en nationalsocialistisk podd. I klippet nedan kommer vi in i sändningen en och en halv minut innan Fannys nazistchock under en utläggning om varför hon ogärna vill prata om kulturskillnader.

Jag kan tycka att ansvaret för den uppkomna situationen faktiskt är båda sidors. Fanny borde ha varit intresserad av att få veta vilket sammanhang hon skulle vara med i, en snabb googling hade räckt för att få veta vilken typ av podd det rörde sig om. Jag tycker dock också att Elin och Rebecca efter den tidigare incidenten med Camilla Sandelius borde insett vikten av att informera gästerna om sina sympatier för Adolf Hitler, nationalsocialismen och Tredje riket; om det nu inte är så att de i hemlighet faktiskt njuter av att nazistchocka sina gäster men jag tycker inte så verkar vara fallet.

Bonusmaterial: I avsnittet som Radio Regeringen sände efter Nordiska Motståndsrörelsens uppmärksammade demonstration i Stockholm den tolfte November gästades de av Lisa som tillsammans med bland andra nazistveteranen Vera Oredsson var en av de äldre damer som deltog i tillställningen. När Lisa ska berätta om likheterna mellan Putin och Hitler och hur de båda behandlat en viss semitisk folkgrupp gör hon trots sin aktningsvärda ålder ett i nazistkretsar riktigt nybörjarmisstag. Den betydligt yngre Elin får lov att hjälpa Lisa och ger henne några av sina bästa tips på hur man undviker att bli anmäld för hets mot folkgrupp. Det kan man lyssna till i bonusklippet nedan.

   
       

Mystisk spontantrollning av Radio Nordfront

I söndags kväll livesände nationalsocialistiska Nordiska Motståndsrörelsen som vanligt sin podcast Radio Nordfront. En av kvällens snackisar var den video som en av personerna bakom starkt invandringskritiska initiativet Folkets demonstration laddat upp där denne tog avstånd från nazism, antagligen för att han kände sig nödgad därtill då deras evenemang ju dragit till sig en hel del högerextrema element. Vissa skulle förvisso mena att de flesta av nyckelpersonerna kring Folkets demonstration själva är att betrakta som högerextremister i varierande grad.

De öppna nationalsocialisterna i Nordiska Motståndsrörelsen kände sig hur som helst träffade av initiativtagarens avståndstagande och under sändningen försökte man få till stånd en direktsänd debatt med honom genom att i ett sms fråga honom om han ställde upp på en sådan. Till de nationalsocialistiska motståndsmännens glädje nappade deras antagonist på erbjudandet. Eller det var i alla fall vad de trodde att han gjorde. Det skulle nämligen efteråt visa sig att de sms:at helt fel person, en namne till den de egentligen ville ha tag på. Den direktsända debatten kom därför att bli väldigt märklig då den de ringde upp verkade ha en väldigt vag aning om vad saker och ting egentligen handlade om och bara försökte spela med. Efter ett tag spårar det dock ur ordentligt och när den uppringde får frågor om vad han anser om den judiska maktkoncentrationen inom media börjar han prata om ovidkommande saker såsom sin speciella relation till sin kusin. Även om det alltså inte bjuds på någon vidare debatt måste det sägas vara en väldigt skön kille som genast nappar när det en söndagskväll plötsligt plingar till i mobilen och det är nationalsocialistiska podden Radio Nordfront som undrar om han vill debattera med dem. Man kan lyssna till hela spontantrollningen och det därpå följande eftersnacket i klippet nedan.

   
       

Kärringstaten

Nästa bok att läsa ur högen jag införskaffade på högerradikala seminariet Identitär Idé blev Lars Holger Holms Kärringstaten utgiven av högerextrema bokförlaget Arktos.

Ska man tro baksidestexten så handlar det om en kampskrift med udden mot den svenska statsfeminismen men det är inte riktigt sant. Boken är nämligen väldigt spretig och den har betydligt fler måltavlor än vad man i förstone förmåtts tro. Holm vevar vilt med armarna och slår åt alla håll när han från sin exil i södra Frankrike på distans angriper den svenska politiska korrekthetens olika delar; främst feminism, mångkultur och hbtq-propaganda. Ett helt kapitel ägnas också åt Sveriges Författarfond som Holm menar enbart premierar politiskt korrekta författare. Holm klarar faktiskt inte ens av att hålla sig inom Sveriges gränser utan tittar också kort på USA vars utveckling han menar kontrollerats av ”judiska intressen”. Att författaren befinner sig mycket långt ute på högerflanken råder det knappast någon tvekan om.

Boken är ingalunda dåligt skriven men spretigheten, den lite spirituella stilen och de hätska angreppen på allt som kan uppfattas som politiskt korrekt ger känslan av att boken författats under inflytande av några glas rödvin.

I en inledande idéhistorisk bakgrund får protestantismen faktiskt en stor del av skulden för den enligt Holm verklighetsfrånvända jämlikhetstanke som det politiskt korrekta samhällsbygget vilar på. I bokens sista kapitel får vi slutligen veta vad Holm anser behöver göras för att Sverige ska räddas. Det handlar bland annat om att störta media- & kulturetablissemanget samt att återupprätta manligheten. Det sistnämnda tycks vara det viktigaste för det är nödvändigheten av manlighetens återupprättande som Holm ägnar pamflettens skälvande avslutande ord. Som en högerradikalernas Braveheart talar han i avslutningen direkt till sina läsare, eller i alla fall de av mankön:

vänder jag mig således beslutsamt till alla kloka män i riket med den envetna maningen att – oavsett de skillnader som i övrigt råder mellan era åsikter, erfarenheter och temperament – sluta er samman i aktiv kamp mot den förgiftande, reptilartade, tanketomma och känslolösa statsideologi, vilken idag, i kraft av den generella handlingsförlamning dess bett förorsakat, hotar att oåterkalleligen paralysera den svenska nationen för att därefter sluka den hel och hållen.

(Källa: Holm, L. H., Kärringstaten, s. 112)

En satirisk pamflett av Lars Holger Holm

   
       

Identitär Idé 2015 och jag

En bra bit ute på det politiska landskapets högerkant, någonstans mellan Sverigedemokraterna och de öppet nationalsocialistiska grupperingarna, huserar identitärerna. Det är förvisso inte någon enhetlig gruppering men det finns ändå några tydliga gemensamma drag som delas av de flesta identitärer. Man har exempelvis en påtagligt intellektuell approach och centrala är en rad högerradikala tänkare som inte är besudlade med direkta kopplingar till nationalsocialismen; dels tidiga nittonhundratalstänkare som Julius Evola, Oswald Spengler och Ernst Jünger; dels mer samtida som Guillaume Faye, Alexander Dugin och Alain de Benoist. Kännetecknande för identitärerna är också att man försöker bedriva så kallad metapolitisk kamp inspirerade av den marxistiske filosofen Antonio Gramsci och hans tankar kring begreppet ”kulturell hegemoni”. Man anser att det i slutändan inte är främst statsapparatens makt som är det viktiga utan snarare civilsamhället och prioriterat blir därför sådant som olika typer av kultursatsningar som ska leda till mer djupgående och beständiga förändringar. Gramsci hade också idéer om att de som var ute efter att förändra samhället bör infiltrera dess olika institutioner, exempelvis partier, för att med hjälp av dem sprida sina värderingar. Det var ju faktiskt bland annat för sina kopplingar till den identitära rörelsen som SDU:arna Gustav Kasselstrand och William Hahne blev uteslutna ur Sverigedemokraterna och frågan är om uteslutningen måhända satte stopp för ett identitärt infiltrationsförsök.

I Sverige är den identitära rörelsen främst representerad av tankesmedjan och bloggportalen Motpol samt bokförlaget Arktos. Högerextrema organisationen Nordisk Ungdom har också en hel del identitära influenser. Varje år anordnas vidare konferensen Identitär Idé. Jag har länge varit sugen på att besöka evenemanget och i år blev det äntligen av. Jag måste dock understryka att jag alltså inte sympatiserar med idéerna utan bara var där som representant för den nyfikna allmänheten.

Lördagen den 7:e november klockan 13 i Stockholm var det dags. Exakt var konferensen skulle äga rum fick vi dock inte veta i förväg utan vi fick istället ett SMS med samlingsplats dagen före. Man ville väl på så vis undvika att lokaluthyraren utsattes för påtryckningar samt eventuellt också minska risken för mötesstörningar. Vid samlingsplatsen skulle ledsagare hur som helst möta upp för att leda oss till den hemliga konferenslokalen. Mötesplatsen visade sig vara tunnelbaneuppgången vid Östermalmstorg. Jag var på plats punktligt klockan 13 och det fylldes snabbt på med ganska mycket folk kring uppgången. Och där stod vi alla och väntade, och väntade, och väntade. Ja, i nästan en hel timme väntade vi.

En mamma med två små barn frågade mig varför vi alla stod där och hängde, var det stopp i tunnelbanan? Jag kunde ju inte gärna säga att vi stod och väntade på att bli ledda till ett hemligt högerextremt möte utan sade istället att vi stod och väntade på en utdelning av gratisgrejer. Såhär i efterhand var det tur att hon inte blev nyfiken på vad för gratissaker som delades ut. Det hade kanske slutat med att hon och hennes två småttingar följt med på Identitär Idé.

När den oändligt långa timmen förflutit bröt vi äntligen upp och leddes längs gatorna i en identitär gåsmarsch. Det visade sig att evenemanget hölls i Armémuseums lokaler. De har ju faktiskt tidigare fått kritik för att ha inhyst en högerextrem tillställning då Svenskarnas Parti genom sitt Logik Förlag hyrde lokalerna och nu var det alltså dags igen.

En grov uppskattning är att det var runt 100 besökare och att cirka 10 av dem var kvinnor. Förutom den manliga dominansen var det dock en ganska blandad skara och endast en mindre klick hade man nog gissat hörde hemma på den yttersta högerkanten om man träffat dem på gatan. Där fanns en skara reaktionära unga punschpatrioter i kostym, där fanns några överåriga skinnskallar som tagit på sig finskjortan dagen till ära, och var faktiskt inte självaste Gustav Kasselstrand i egen hög person på plats eller tog jag möjligen fel? Så gott som alla besökare var dock hela, rena och städade med något enstaka undantag som såg ut som arketypen av en näthatande kommentarsfältherre; ovårdad, med stirrig blick och någon form av missbruks- eller psykiatrisk problematik i botten. För dricka och tilltugg stod för övrigt organisationen Nordisk Ungdom.

Att man inte var på någon vanlig konferens skvallrade redan småpratet i toalettkön om. Jag minns inte konversationen ordagrant men en av killarna i toalettkön sade till en annan kissnödig identitär något i stil med: ”Ja, vi är nog många här som gått vägen genom counterjihadträsket och tänkt att judar ju inte kommer fram på gatan och sticker en kniv i magen på en, innan man insett att det faktiskt är de som är orsaken till problemen”. Sådana konversationer hör man ju sällan i en ordinär toalettkö.

Förste talaren för dagen var faktiskt ingen mindre än navet i den svenska identitära rörelsen, Daniel Friberg; redaktör för Motpol, VD för bokförlaget Arktos och initiativtagare till Identitär Idé. Friberg inledde med att kritisera delar av ett anförande av Ingrid Lomfors rörande migrationsfrågor som hon höll på konferensen ”Sverige tillsammans” nyligen. Friberg fann det av någon anledning nödvändigt att betona Lomfors judiska bakgrund genom att peka på att hon var utbildad vid Hebrew University i Jerusalem och var generalsekreterare för judiska församlingen i Stockholm.

Friberg visade sedan lite dramatiskt klippta videos med pålagd ödesmättad musik i vilka man kunde se hur Europa översköljdes av migranter. I slutet av Fribergs lilla filmstund visades ett klipp med Barbara Lerner Spectre, grundare av judiska idéinstitutet Paideia. Just det klippet har blivit ytterst populärt på yttersta högerkanten eftersom hon i det säger precis vad de med antisemitiska böjelser vill höra, nämligen att judarna spelar en central roll i transformeringen av Europa till en mångkulturell kontinent.

Efter videon gick Friberg tal in i någon sorts Braveheartfas och han försökte elda åhörarna. Han frågade retoriskt: ”Frågan är vem som är starkast i dagens Europa? Nybyggarna som kommer nu, eller vi!? Jag tänker se till att det blir vi!” och fick publikens applåder. Frågan var dock hur det hela skulle gå till.

Friberg underströk att vi hade en historisk möjlighet som vi inte fick missa och citerade en av identitärernas husgudar, Oswald Spengler: ”Mindre organiserade grupper har upprepade gånger genom historien lyckats påverka samhällsutvecklingen genom att tillämpa genomtänkta strategier.” Här måste jag dock inflika att var det något identitärerna definitivt inte var så var det just organiserade. Inte bara fick vi vänta vid Östermalmstorg en hel timme utan dagens hållpunkter flyttades dessutom fram rejält utan att någon förklaring gavs. Om det är detta som är den enda sanna oppositionen, som identitärerna föredrog att kalla sig, så sitter nog regimen tämligen säkert.

Nåväl, hur skulle man då rent praktiskt få till stånd den av identitärerna önskade förändringen av samhällsutvecklingen? Kanske kom svaret mot slutet av Fribergs anförande när han ställde ännu en retorisk fråga, ”Frågan är, kommer vi att lyckas?”, följt av ännu en liten filmsnutt som väl skulle utgöra svaret på hans fråga. Videoklippet var en stridsscen ur HBO-serien Vikings i vilken nordmännen dödade ett antal fiender på slagfältet. Det framgick inte om videon skulle tolkas bildligt eller bokstavligt. Menade Friberg att vi precis som våra förfäder vikingarna skulle hacka ihjäl våra motståndare? Friberg avslutade hur som helst med att hävda att vi kunde välja mellan att ”följa Ragnar Lodbrok eller Gustav Fridolin” och sade ”Jag har gjort mitt val! Ställ mitt mjöd på kylning i Valhall!”

Det stora namnet på talarlistan var dock inte Friberg. Det var istället Guillaume Faye som ju är en av nya högerns portalgestalter. Han var så där franskt spirituell och hade såpass yviga gester att han slog ner dricksglas i golvet. Han var tyvärr också så där franskt usel på engelska och det var ofta svårt att förstå vad han sade.

Faye har tydligen fått kritik från andra på yttersta högerkanten för att inte vara tillräckligt kritisk mot judiskt inflytande och judarna nämndes knappt i hans anförande på Identitär Idé. Faye fokuserade istället nästan enbart på hotet från Islam och han skrädde inte orden. Faye begagnade sig av krigsretorik och använde termer som invasion om den pågående utvecklingen. I slutändan handlade det om demografi, menade Faye. Muslimerna födde fler barn och sådant som ”abortionism” och ”homosexualism” höll nere de vitas födelsetal. Vi hade av våra illasinnade eliter också uppfostrats till självdestruktiv ”etnomasochism” och ”xenofili”. Den lösning Faye såg framför sig var någon sorts etnisk allians mellan vita folk från Nordamerika i väst till Sibirien i öst, något som inte verkade vara okontroversiellt i sällskapet ty han fick bara spridda applåder från publiken när han pläderade för det.

Konstnären Markus Andersson berättade därefter om hur konsten hade blivit ”Pervers, hycklande, trångsynt, förljugen”. Det hade den inte bara råkat bli av sig själv utan konstscenen hade enligt Andersson ”våldtagits av propagandistiska intressen”. Det handlade bland annat om att CIA infiltrerat Europas kulturscen. Andersson visade också lite exempel på perverterad konst som enligt honom bara handlade om att skymfa och tydligen rörde det sig om någon form av psykologisk krigföring mot folket från maktens sida. Traditionell föreställande konst, som Andersson själv utövade, var tyvärr marginaliserad eftersom den aktivt motarbetades. Hans världsbild var minst sagt konspiracistisk men en rak fråga från publiken angående judens roll i det hela duckade dock Andersson och svarade ganska svävande.

Björn Herstad, som nyligen grundat det kristna och konservativa idéinstitutet Dackeinstitutet som ska erbjuda elitutbildningar till politiskt aktiva, var kvällens näste talare. Herstad har varit i hetluften ett flertal gånger. Han har tidigare varit aktiv i både MUF och KDU och var bland annat kontroversiell ordförande för KDU i Värmland. Numera är han sedan länge etablerad på den yttersta högerkanten och har där synts i många olika sammanhang.

Av Herstads anförande på Identitär Idé att döma kunde man snabbt sluta sig till att ordet ”naturligt” var något av hans favoritord och Herstad hade försett allting han gillade med den stämpeln.

Alla former av preventivmedel var uteslutet enligt Herstad. Han menade att preventivmedel inte bara dödade familjen, utan hela vår civilisation. Han sade att han höll med Pat Buchanan om att P-pillret var västerlandets självmordspiller. Ja, Herstad gick så långt att han sade: ”Att ha sex utan att vara öppen för att få barn är emot den naturliga ordningen, det är att leva i falskhet.” Den inställningen lär leda till jättestor sexuell frustration eller jättestora familjer som i den berömda Monthy Python-sången ”Every sperm is sacred”. Herstad är mycket riktigt också någon form av ärkereaktionär katolsk fundamentalist. Skolplikten var han tydligen också emot eftersom han menade att det innebar att staten ägde våra barn. Kanske lika bra att man sköter utbildningen hemmavid i och för sig, med Herstads sexualmoral lär ju varje familj bli lika stor som en skolklass.

För att slå sönder Herstads naturliga ordning hade för övrigt fienden, vilka de nu var, två idépolitiska verktyg till sitt förfogande; socialismen och liberalismen. De två ideologierna hade fått kraft från var sin synd, socialismen från högmodet och liberalismen från lusten. Herstad tryckte på varje individs eget ansvar att i sin vardag upprätthålla den naturliga ordningen och vår kultur. Det var väl också detta som var tänkt att utgöra kärnan i hans föredrag, man skulle leva som man lärde eftersom samhället upprätthölls av individerna.

Trots den accelererande migrationsströmmen tycktes det ändå ofta vara genusfrågor som provocerade identitärerna mest. Enda gången Herstads tal avbröts av spontana applåder var mycket riktigt också när han angrep feminismen, eller snarare angrep han nog faktiskt kvinnosläktet i sig. Herstad citerade ett gammalt tyskt talesätt: ”Mannen håller budorden och kvinnan håller tyst” och erhöll publikens uppskattande applåder. Jag hade tidigare applåderat när resten av publiken gjorde det trots att jag ju egentligen inte sympatiserade med vad som sades. Jag hoppas därför verkligen att jag inte hamnade på deras video från tillställningen och ivrigt ses applådera diverse hemskheter. Just denna gång lät jag dock bli att applådera då jag kände mig beklämd å de få kvinnliga identitärernas vägnar. Herstad och de som applåderade honom sade ju i princip åt dem att hålla käften. Han hade precis innan tryckt på vikten av gentlemannamässighet och artighet men att be halva mänskligheten hålla tyst borde väl knappast vara varken gentlemannamässigt eller artigt. I det tre minuter långa smakprovet nedan kan den nyfikne lyssna till Herstads utläggning om kvinnornas roll i samhället samt avslutningen på hans anförande.

Dackeinstitutets grundare

Näste talare; författaren, översättaren och violinisten Lars Holger Holm, angrep också feminismen då han berättade om sin nya bok Kärringstaten. De sista talarna, en inbjuden lettisk nationalist och förlaget Arktos John Morgan, missade jag tyvärr då det ständiga väntandet tröttat ut mig vilket ledde till att jag gick hem i förtid. Som tidigare nämnts fick vi ju vänta länge vid Östermalmstorg och därefter flyttades konferensens start fram ytterligare. Schemat var dessutom väldigt luftigt redan från början med mycket pauser, vilket väl kanske berodde på att de ville ge tid för minglande som skulle stärka de högerradikala nätverken. Något identitärt minglande var ju jag dock inte intresserad av. Oftast brukar jag se till att släpa med mig någon när jag ska gå på knasigheter, såsom exempelvis nyandliga mässan Harmoni-expo, men denna gång fann jag det inte lämpligt på grund av de extrema politiska förtecknen. Jag hade nog dock behövt lite sällskap för att mäkta med dagen.

Jag såg dock till att få en hel del identitära idéer med mig hem. Det blev nämligen att köpa en ganska tjock bunt böcker från evenemangets två bokbord. Från Arktos bokbord köpte jag Daniel Fribergs debutbok Högern kommer tillbaka samt en bok med samlade texter signerade extremhögerns självutnämnde intellektuelle gigant, Jonas de Geer. Det blev också två manifest; ett från Alexander Dugins eurasiska rörelse och ett från Alain de Benoists franska nya höger-organisation. Vidare köpte jag skönlitterära Morning Crafts av Tito Perdue. Boken handlar tydligen om en pojke som blir bortförd till en ensligt belägen elitskola där några excentriska lärare försöker fostra en grupp kidnappade gossar till en elit som ska bevara ett uns av klassisk kultur i en degenererad tid. Pojkarnas huvuden fylls därför med sådant som gammalgrekiska och klassisk musik. Det låter som någon form av psykologisk thriller men det intressanta är, om jag efter att enbart ha läst baksidestexten förstått allt rätt, att de som i vanliga fall skulle vara berättelsens skurkar istället verkar vara hjältarna. Kidnappningen och hjärntvätten verkar nämligen framställas som något gott.

Från Lars Holger Holms bokbord köpte jag tidigare nämnda Kärringstaten, hans uppgörelse med feminismen. Jag köpte också en bok som Holm fått tillsägelse av arrangörerna att inte saluföra men som han ändå sålde under bordet, nämligen Den nationalsocialistiska utrikespolitikens mål av Adolf Hitler. Enligt Holm skulle det röra sig om någon sorts uppföljare till Mein Kampf. Jag visste inte ens att det fanns någon uppföljare och uppföljaren brukar ju alltid vara sämre, men jag köpte ändå boken. Enligt Holm skulle Den nationalsocialistiska utrikespolitikens mål ge en mer nyanserad bild av Hitler och det var faktiskt Holm själv som översatt verket.

Recensioner av alla böcker kommer här på bloggen förr eller senare, möjligen med undantag för Hitlers andra bok som kändes övermäktig att ta sig igenom när jag bläddrade i den.

Annars, väl mött på Identitär Idé 2016 på en hemlig plats nära dig!

   
       

En liten nynazistisk fabel på vers

Dags för ett litet tecknat album, nämligen The fable of the ducks and the hens som handlar om hur några ankor lever ett fridfullt liv vid en damm tills allt plötsligt en dag förändras då ett gäng förslagna hönor flyttar in. Texten är på vers och den som rimmat är ingen mindre än George Lincoln Rockwell, den amerikanska nynazismens centralgestalt på 50- & 60-talet och grundare av American Nazi Party.

Ankorna och hönorna

Inspirationskällan till albumet är med all sannolikhet Orson Welles George Orwells bok Animal farm som kom några år tidigare. Budskapet i The fable of the ducks and the hens är dock självklart i linje med Rockwells högerextrema agenda vilket redan baksidestexten skvallrar om:

Children and adults alike will enjoy reading this story of an endless struggle between kindly, hard-working, brave but rather naive DUCKS and pushy, scheming, greedy, power-mad HENS.

The reader´s enjoyment is enhanced by enchanting full-colour illustrations – 42 in all – which capture with poignancy and wit every incident as the saga unfolds.

This (at first glance) simple story will reveal, at each re-reading, further layers of meaning to those whose minds have not been conditioned by the ´politically correct´ outpourings of the current education system and mass media.

Our tale is set in the distant past – ”when animals could speak” – but could it take place in the future? Indeed, are we blind to the possibility that it is taking place NOW, before our very eyes…?

Det handlar dock inte alls, som antyds i baksidestexten, om några subtila allegorier. Det är faktiskt albumet igenom utan undantag mycket uppenbart vad som egentligen åsyftas. Ankorna är till exempel USA:s vita befolkning och hönsen representerar judarna. Hönsen inleder, precis som judarna påstås göra i den nynazistiska propagandan, med att ta kontroll över handel, media och utbildningssystemet.

Kontroll över handel, media och utbildning

Vissa av de mer klartänkta ankorna motsätter sig nyordningen men överröstas av skolväsendets hjärntvättade ankungar.

Ankor och hönor förenen eder

Gässen, som ska representera tyskarna, slänger ut hönorna från sina domäner när de försöker sig på samma saker som de utsatte ankorna för. Genom att köpa ankornas politiker och hetsa mot gässen i hönsstyrd media lyckas hönsen dock få ankorna att gå i krig mot gässen. Ankorna lyckas besegra gässen och hönsen får ta en gruvlig hämnd på gässen och deras ledare.

Avgåsifiering

Hönsen lyckas efter kriget manipulera till sig svanarnas (palestiniernas) land. Vidare har man hemma hos ankorna lyckats fördärva ankungarna helt och hållet med omoral och droger.

Knark är bajs

I fabeln förekommer också den hos amerikanska nynazister vanligt förekommande idén om att judarna använder amerikas svarta som ett demografiskt vapen mot de vita.

Kråkor som demografiskt vapen mot ankor

The fable of the ducks and the hens måste såklart klassas som en kuriositet och torde inte fått något större genomslag även om versen inte alls är dålig. Som en kort sammanfattning av den amerikanska nynazistiska rörelsens beskrivning av 1900-talets dryga första halva fungerar albumet dock faktiskt mycket bra.

   
       

Raskrig, raw food och massor av RAHOWA-hälsningar

Det är dags för lite högerextremistisk skönlitteratur igen. Jag har ju tidigare skrivit om den svenska översättningen av nynazistiska klassikern The Turner diaries som handlar om hur vita högerextremister utkämpar ett raskrig. Det är definitivt den mest kända boken i den smala genren men det finns också andra, mindre lyckade, försök att skriva skönlitteratur på temat organiserat utraderande av alla ickevita från jordens yta. Ett av dem är boken White Empire av Kenneth Molyneaux som jag precis läst ut. Molyneaux var pastor i Kreativistens kyrka, en högerextrem rörelse grundad i USA av Ben Klassen i början av 70-talet. Rörelsen, som idag för en tynande tillvaro, är en märklig blandning av rasdyrkande religion, radikal högerextremism och alternativa idéer om kost och hälsa såsom raw food och solterapi.

Boken White Empire utspelas runt år 2050 och man har redan upprättat ett rasrent imperium i vilket Kreativistens kyrka är statsreligion. Huvudstaden har fått namnet Klassengrad efter rörelsens grundare. Imperiet utkämpar ett krig mot de ickevita i syfte att erövra hela planeten åt den vita rasen och man har redan över halva världen under sina fötter. Tillämpandet av Klassens idéer har gjort att man lever i en paradisisk guldålder. De vita har futuristiska vapen som plasmagevär och neutronmissiler samtidigt som den underlägsna fienden på sin höjd har vår tids vapen. Allt är därför upplagt för en promenadseger för de ljushyllta. Precis som i The Turner diaries försöker dock de förslagna judarna sätta käppar i hjulen för bokens vita hjältar.

Strävandet efter raskrig är mycket centralt för Kreativistens kyrka. Deras hälsningsfras och stridsrop är RAHOWA som står för ”racial holy war”, det heliga raskriget. Ordet förekommer också mycket rikligt i boken, som exempelvis i konversationen nedan där en av huvudpersonerna, som är stridspilot på ett uppdrag, kontaktar sambandscentralen:

John switched off the auto-pilot and regained control of the Bolt fighter plane. His anger and hatred for these primitive enemies of his own White Race continued to swell as he radioed in to the dispatch.

”RAHOWA! Airman Granger reporting,” John roared into radio.

”RAHOWA! What is your status, airman?” replied the calm voice of the dispatch.

”I’m nearing the target site and ready to annihilate our most hated enemies.”

”Excellent work. You seem quite excited airman. Is there something wrong?”

”I observed a ritual that the natives performed that utterly disgusted me and I’m looking forward to crushing these enemies of our people!” bellowed John as he vented his anger.

”I understand your hatred, airman. That’s why it’s our holy mission to make this a Whiter, Brighter World. Proceed as scheduled with the attack and update me when you successfully complete the mission. RAHOWA!”

”Yes, sir! RAHOWA!” John shouted as the swirl of excitement concerning the upcoming battle and his enmity of his enemy swam inside his mind.

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 3)

Jag har räknat och ordet RAHOWA förekommer inte mindre än 65 gånger i den 98-sidiga kortromanen. Det blir i snitt 0,66 RAHOWA per sida. Inte bara hälsningsfrasen utan också andra delar av Klassens lära har vävts in i boken. Efter att bokens mest framträdande karaktär tilldelats imperiets främsta medalj för att ha släckt livet på en massa kineser festar exempelvis han och hans bäste vän loss på raw food:

Both men let loose a jovial laugh as they proceeded towards the vast amount of food that was available in the hall. It was very similar to the enormous feasts that the knights of old held only the food here was far more healthy and nutritious.

There were several long tables of food that was totally natural as well as being extremely delicious. There were many varieties of fruits at one table. Multiple variances of apples, bananas, cantaloupes, oranges and many, many more types of fruit were neatly sliced and made the mind reel as one had a difficult choice but would be satisfied regardless of choice.

Another table was lined with salads and salad toppings to satiate anyone who enjoyed salads. Cabbage, lettuce, onions, tomatoes and anything else one might choose for a salad decorated the table while emitting a pleasant aroma.

Yet another table was filled with nuts of sizes and shapes. The larger nuts, like coconuts, were present along with the smaller nuts, like peanuts. All were freshly grown to ensure their quality and to encourage good health in the Empire.

It had taken many years with gentle urging from the Empire to get the citizens to eat healthy foods. Everyone knew what healthy foods were but they were addicted to the poisonous junk that tasted so good yet caused so much grief and sickness. The children born in the Empire were regularly put on the standard Salubrious Living diet of raw, uncooked fruits, vegetables, nuts, and grains and that’s where the snowball effect had started as successive generations were raised healthy. Today, most of the population ate healthy and finding such harmful foods as meat, dairy products, or junk food was quite difficult. These foods weren’t illegal but shunned by the Empire and the vendors of such foods were comparable to the drug dealers of years past.

Wolf really enjoyed fruits while John was more of a vegetable man as they both swooped down on the food like an eagle swooping down on a startled mouse. Therefore, Wolf proceeded to select some succulent fruit from the fruit table as John attacked the tasty vegetables.

Wolf took his time as he greedily eyed the delectable fruits. He seriously deliberated over which fruits he would eat as he scanned all the options he had available. Suddenly realizing how large he was, he decided to eat all of the fruits he desired. It took a few plates and a few trips back to his table but he had a wide variety of fruits including some apples, bananas, berries, cantaloupe, oranges, and watermelon. He wasn’t sure what kind of berries they were but they looked so good that he decided to give them a try.

Across the hall, John piled some salad on his plate as well as some beans, broccoli, and spinach. He returned to the table and was shocked at all the food that Wolf had gotten. After his initial shock, he realized how big Wolf was and didn’t give it a second thought.

When both men seated themselves, Wolf initiated the custom tradition of reciting the five fundamental beliefs of Creativity. ”We believe that our Race is our Religion. We believe that the White Race is Nature’s Finest. We believe that racial loyalty is the highest of all honors, and racial treason is the worst of all crimes. We believe that what is good for the White Race is the highest virtue, and what is bad for the White Race is the ultimate sin. We believe the one and only, true and revolutionary White Racial Religion–Creativity– is the only salvation for the White Race. RAHOWA!”

Both comrades tore into their food like the vicious lions of Rome who ripped Christians and other fools to shreds. Their bodies reveled at the supreme fuel that was being provided while their taste buds were enticed by the pleasurable taste.

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 19-20)

Personporträtten är, som alltid när det gäller den här typen av litteratur, väldigt platta. Huvudpersonerna är muskulösa övermänniskor som njuter av att döda ickevita samt känner en djup längtan efter att avla massor av vita barn. För att få lite variation bland karaktärerna har författaren gjort den ena stor och kraftfull och den andra mindre och smidig. Som synes i citatet ovan har han också låtit den ena vara fruktälskare samtidigt som den andra fått vara grönsaksälskare. Det blir faktiskt lite som när man skapar en barnbokskaraktär: ”Nu ska vi ta och ge seriefiguren Bobo lite personlighet. Låt oss se, kanske ska han älska gurka.”

Faktiskt är inte bara de vuxna karaktärerna övermänniskor, även deras barn är någon sorts superbarn som till exempel älskar att gå i skolan. Man säger heller inte godnatt till sina barn när man ska natta dem, utan man säger – ja, just det:

Wolf grinned as he listened to his son talk. ”You get a good night’s rest so you will be ready for school tomorrow.” Wolf lowered his voice and whispered, ”RAHOWA!”

”RAHOWA!,” came the replying whisper. Wolf attempted to leave the room when he felt a tug on his shirt. He glanced back at his son to hear him say, ”Daddy, my teacher says we have to take a week off of school next week. How come? I like school.”

”They have a week off four times a year so that you can take a rest from all the schoolwork. That doesn’t mean you have to stop learning though as I can recommend some books for you to read. If you think having four weeks off a year is bad then you would have hated to go to school when your great grandpa went. They had to take off for virtually the whole summer. Go to sleep now and I will see you in the morning.”

(Källa: Molyneaux K., White Empire, s. 35)

Man bekämpar dock inte bara sina fiender i öppen strid. Bokens främste huvudperson blir en bit in i boken utvald för ett infiltrationsuppdrag där han måste nästla sig in i den ännu inte helt utraderade dekadenta undre världen där rasförrädarna huserar. För att förbereda sig för det tvingas han lära sig om de perversa yttringar han trodde hörde en förgången tid till. Han tvingas lyssna på rapmusik under en hel dag och han får lära sig om ett stort antal sexuella avvikelser. Han blir också instruerad hur han ska behålla alkoholen i munnen och spotta ut den vid tillfälle om han skulle bli bjuden på någon sådan under sitt infiltrationsuppdrag. Man kan i och för sig tycka att han skulle kunna tummat lite på renlevnaden för det viktiga uppdragets skull. Vad händer till exempel om han blir tillfrågad om något med munnen full av sprit?

Avslutningsvis är White Empire stundtals ganska långrandig. Det är långa beskrivningar av strider där de överlägsna vita krigarna krossar sina motståndare av olika kulörer. Det byggs monument och det delas ut medaljer. Den makabra handlingen och de fanatiska huvudpersonerna gör dock att en absurd humor ofta uppstår. Gillar man extremistisk och obskyr skönlitteratur är det svårt att hitta så många värre exempel.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
       

Mikropartivalkollen 2014: Partiet De Fria

Tror du att Bilderberggruppen är en central del i den stora konspirationen mot mänskligheten? Är du extremt kritisk till bankväsendet och det sätt varpå pengar skapas? Vill du förbjuda GMO i Sverige? Tror du på chemtrails, det vill säga att det som påstås vara flygplanens kondensstrimmor egentligen är skadliga kemikalier som vi i hemlighet besprutas med? Misstänker du att påståendena om mänskligt orsakad global uppvärmning egentligen är en konspiration? Om svaren på dessa frågor är ja så ska du i september definitivt rösta på konspirationsteoretikernas parti nummer ett, Partiet De Fria.

Partiets ideologi är ett sammelsurium av de mer kända konspirationsteorierna. Det finns dock en viss slagsida mot vissa konspirationsteorier, exempelvis sådana involverande Bilderberggruppen. Det är nog ingen tillfällighet. En av partiets nyckelpersoner och grundare, Bo Jonsson, har nämligen länge varit engagerad kritiker av just Bilderberggruppen. Han har tidigare figurerat i sin egen konspirationsteoretiska roadmoviedokumentär Pink & Camo i vilken han tillsammans med kompisen, och sedermera också partikamraten, Shanti bilar från Rättvik till St Moritz för att protestera vid Bilderberggruppens möte. Värt att notera är att blott två och en halv minut in i filmen vänds kameran upp mot skyn för att dokumentera de chemtrails de två där tror sig se. Då och då kör de upp kameran i ansiktet på någon intet ont anande stackare de möter längs vägen och frågar vad denne vet om Bilderberggruppen. Det visar sig oftast vara noll och intet. När de två konspirationsteoretikerna inte tittar upp i skyn eller överraskar folk med märkliga frågor sitter de i bilen och svamlar om judar, bankväsendet och hur den globala uppvärmningen blott är en konspiration. Filmen innehåller oräkneliga meningslösa episoder som borde klippts bort och den är direkt plågsam att se. Inte ens jag, som ju ändå är perverst intresserad, klarade av att se mer än halva filmen.

Har man efter Pink & Camo inte tröttnat på skakig handkamera och överfallsintervjuade stackare som ser ut som levande frågetecken kan man titta på Partiet De Frias videos från 2013 års Almedalen i vilka de ställer frågor om Bilderberggruppen och chemtrails till kända politiker. Inte heller i Almedalen förra året kunde man dock låta bli att vända kameran mot skyn för att dokumentera lite chemtrails.

Partiet deltar självklart också i årets Almedalsvecka och idag blev det officiellt att en partiledare utsetts. Det blev Carl Norberg vilket måste sägas vara ett misstag av episka proportioner, till och med för ett foliehattsparti. Norberg är nämligen ökänd för sina antisemitiska konspirationsteorier och har bland annat ifrågasatt förintelsen. Det ska bli mycket intressant att följa efterspelet till partiledarutnämningen.

Avslutningsvis hör Partiet De Fria till de partier som inte registrerat sin partibeteckning. De gjorde förvisso en insats för att samla ihop namnunderskrifterna som behövs för att registrera och därmed skydda partinamnet men misslyckades. Att ett apart enmansparti som Vetenskapliga Partiet inte fixar det är fullt förståeligt men att ett apart flermansparti som Partiet De Fria går bet är märkligare. Partiet De Fria har ändå visst stöd, många har gett dem tummen upp på Facebook och de har också fått en hel del uppmärksamhet på olika konspirationsteoretiska sajter. Vore man konspirationsteoretiskt lagd skulle man kunna ana en konspiration bakom misslyckandet.

Partiet De Fria

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
       

Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet

Höstens riksdagsval rycker allt närmare. Valtemperaturen är redan hög och media ger oss så gott som dagligen de färskaste opinionssiffrorna och analyser av partiernas senaste utspel. När det gäller bevakningen av de etablerade partierna finns inget att klaga på. Man måste dock fråga sig varför ingen håller koll på vad som händer i partisystemets undervegetation bland de småpartier som inte har skuggan av en chans att nå riksdagen. Jag kan ana varför men jag har ändå för avsikt att försöka fylla tomrummet genom att innan valet gå igenom ett antal av de obskyra partibildningar som står att finna för den som är redo att plocka fram förstoringsglaset och böja sig ned för att titta efter. Vi får se hur många mikropartier jag hinner och mäktar med.

Först ut blir Vetenskapliga Partiet. Att ha ett parti byggt på vetenskaplig grund är kanske ingen dum idé. Frågan är dock vilken vetenskap partiet vilar på egentligen. Partisymbolen är en hjärna, kanske är det partiledaren Martin Gustavssons egen. Den är i så fall till brädden fylld med bisarra konspirationsteorier av alla de slag ty på partiets hemsida torgför Gustavsson sådana i en aldrig sinande ström.

Han tror bland annat på så kallade chemtrails, det vill säga att flygplan i hemlighet besprutar oss med skadliga kemikalier. Partiledare Gustavsson menar också att judar låg bakom 11:e septemberattackerna och han hyllar den ökände amerikanske antisemiten David Duke. Vidare har Gustavsson nominerat Vladimir Putin till Nobels fredspris. (WebCite på de olika vansinnigheterna så att de bevaras till eftervärlden i den händelse något skulle plockas bort: 1, 2, 3, 4)

Vetenskapliga Partiet tycks vara ett enmansprojekt med ett par kortare episoder som undantag. Partiledaren och grundaren Martin Gustavsson har tidigare varit aktiv i Miljöpartiet och det mer obskyra Gröna Partiet, ett parti med radikala utbrytare från Miljöpartiet. Han kände sig dock tvingad att lämna båda partierna på grund av partikamraternas otillräcklighet. Angående Gröna Partiet menar Gustavsson att ”partiet blockeras av mindre mentalt bemedlade individer, kanske infiltratörer med uppgifta att just sabotera” (WebCite)

De två partiernas misstag kommer dock inte att upprepas i Vetenskapliga Partiet. Gustavsson skriver om hur man i hans parti ska gå tillväga för att undgå de andra partiernas olycka:

Partiet använder deliberativ demokrati och konsensus i största möjliga utsträckning för att fatta beslut. När detta inte lyckas, ex. pga. brist på motivation hos enskiljda medlemmar att vara vetenskapliga, avgör slutgiltigt partiledaren vad som är rätt väg att gå.

Partiledarens uppgift är alltså att hålla skutan på rätt köl och behålla partiets fokus och inriktning som är framtidens generationers väl. Politiker i andra partier kan alltså inte infiltrera partiet och med snabba majoritetsbeslut göra om det till något det inte alls ämnade vara såsom skett med de flesta demokratiska partier som först haft väldigt goda intentioner.

Samtidigt kan inte en eller ett fåtal okunniga individer genom konsensus blockera en logisk förändring som baserar sig på vetenskapliga fakta.

Denna ordning baserar sig på erfarenhet av andra partiers tillkortakommanden på området. Den som inte gillar denna goda men hårda styrning av partiet uppmanas att skapa ett nytt ledarskap och starta ett nytt parti som valsamverkar med Vetenskapliga partiet i valet.

(Webcite)

Partiledare Gustavsson har enligt egen utsago vid flera tillfällen varit tvungen att använda sig av den goda men hårda styrningen och slängt ut partimedlemmar för att därmed hålla skutan på rätt köl. Han skriver: ”Flera medlemmar har redan uteslutits pga. ovilja att ändra uppfatttning när de blivit överbevisade, pga. negativt beteende som tar vår kraft, pga. religiösa fantasier eller pga. passivitet.” (WebCite)

Ett sådant exempel var Andreas som ett tag var andra- och sistanamn på partiets riksdagslista. Denne fick dock i en kommentar till ett blogginlägg finna sig utesluten och ordinerad meditation för att bli positiv och konstruktiv.

Återstår att se hur det går för Vetenskapliga Partiet i höst. EU-valet gick hur som helst inget vidare. Möjligen fick de en röst i Tollarp men den som röstade lyckades i så fall tyvärr inte få partinamnet rätt när denne skrev ned det på en blank valsedel. Den optimistiske partiledaren ansåg dock ändå att valresultatet var en framgång för Vetenskapliga partiet då fyra av de partier som gick framåt; Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ, hade en hel del gemensamt med Vetenskapliga Partiet. Om Sverigedemokraternas framgångar skrev Gustavsson till exempel:

Sverigedemokraterna gick framåt rejält. Från 3,3% till 9,7%. Det verkar som om människorna i Sverige indirekt stödjer en populationsnedväxt i EU och att vi behåller vetenskapliga lagar och kultur intakt, för att inte tala om att det kommer trygga barnen. Vetenskapliga partiet anser att det är väldigt bra. Med en sådan intelligent kultur kan vi dessutom balansera folkmängden på en nivå som är hållbar för framtidens generationer i EU och öka intelligensen i samhället på lång sikt. Sverigedemokraterna vill göra Sverige självständigt och återföra en välfärdspolitik värd namnet och de vill ha en ny folkomröstning om EU-medlemskapet. Sverigedemokraterna har dessutom röstat för fred i Sveriges riksdag. Att Sverigedemokraterna stärks ser jag som något alldeles utmärkt.

(Webcite)

Med en sådan obändig förmåga att se framgång i andras valresultat kommer nog även riksdagsvalet att bli en succé för Vetenskapliga Partiet oavsett antal röster.

Vetenskapliga Partiet

Liknande inlägg på denna blogg:
I början av året skrev jag om Atlantispartiet, ett lokalt Östersundsparti bestående av två avhoppare från Sverigedemokraterna.
I ett annat inlägg skrev jag om Medborgarpartiet, ett högerextremt, katolskt enmansparti som hade sin glansperiod under tidigt 90-tal.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

   
       

Tvenne alternativa perspektiv på Quickskandalen

Quickaffären tycks vara ett bottenlöst hål där nya skandaler ständigt uppdagas. Man trodde kanske att inte mycket fanns att tillägga efter de gedigna granskningar som redan gjorts men Dan Josefsson har i sin nyutkomna bok kommit med nya avslöjanden, framförallt rörande det närmast sektliknande nätverket kring psykoanalytikern Margit Norell. Ännu en gång har Quickskandalen därför kommit att debatteras intensivt.

I den uppblossade debattens bakvatten finns anhängare till idésystem utanför mainstreamfåran som vill haka på och pressa in de nya avslöjandena i sina egna världsbilder. Så brukar ju inte sällan vara fallet när något hamnar i blickfånget. Eftersom denna blogg gärna rör sig bland perifera tankesystem ska vi därför titta närmare på två sådana exempel.

Det första exemplet kommer från nationalsocialistiska Svenskarnas Partis nättidning Realisten. Björn Björkqvist recenserar där Dan Josefssons bok och den får hela fyra realist-R av fem möjliga. Som den ideologiskt renlärige och ganska förutsägbare nationalsocialist Björkqvist är väljer han inte oväntat att betona vissa av de inblandades judiska påbrå och politiska hemvist på vänsterkanten.

Vi har på ena sidan en sinnessjuk homosexuell man som dömts för sexuella övergrepp mot småpojkar, dråpförsök och rån. Han nyttjar narkotika och är ideologiskt långt ut på vänsterkanten. Utan den manipulative Thomas Quick hade Sveriges kanske genom tidernas största rättsbluff inte varit möjlig.

På andra sidan har vi en judisk marxist som förläst sig på Freud och andra judiska vänsterteoretiker. Hon befinner sig långt ut på vänsterkanten och vägrar erkänna ärftlighetslära och alla andra teorier som inte inkluderar sexuella övergrepp i barndomen som förklaring till kriminalitet i vuxen ålder. Hon har en besatthet av perversitet och som handledare för Thomas Quicks psykoanalytiker lyckas Margit Norell plantera in sin ovetenskapliga marxism i svensk psykvård.

Det finns mycket som är konstigt kring dessa båda huvudpersoner. Den sjuke Sture Bergwall tycks ha upplevt hur han belönades för sina fantasier och perversioner. Efter att Sture Bergvall dömts för att ha antastat flera småpojkar i Falun och nästan lyckats döda en av dem blev han en återkommande skribent på socialdemokratiska Dala-Demokraten. När han senare började ljuga om morden belönades han med mängder av droger och uppskattning från läkarna. Många journalister hyllade hans erkännande av åtskilliga mord och den vänstervridna förklaringsmodellen som Bergwall omfamnade. En av dem var Kerstin Vinterhed, vars mormor var judinna. Hon lyfte fram Sture Bergwall på flera sätt och närmast hjälteförklarade honom. Snart anlitade Bergwall hennes bror, Claes Borgström, som advokat. Borgström tillhörde liksom de flesta inblandade i denna tragedi vänstern.

(WebCite)

Björkqvist nöjer sig dock inte med att se blott en liten judisk vänsterkonspiration i Quickskandalen utan vill självklart se det som en del av en större judisk sammansvärjning. Han tar upp Frankfurtskolan, en grupp samhällsforskare och filosofer, som från 30-talet och framåt bland annat kom att studera förekomsten av fördomar och beskriva något de kallade ”Den auktoritära personligheten”. I nationalsocialistisk historieskrivning är Frankfurtskolan en del av en judisk plan som syftar till att underminera den europeiska civilisationen.

Jag tycker att boken Mannen som slutade ljuga lämnar en del frågetecken. Bland annat framgår att Margit Norell har flera framgångsrika vänsterprofiler i sitt nät. Jag skulle gärna se en ny bok som avslöjar vilka dessa är. Hur har Norells galna idéer påverkat ledande journalister, politiker, konstnärer och debattörer? Vi har sett hur Sverige sedan 60-talet tagit till sig allt mer av Frankfurtskolans idéer som tidigare sågs som otänkbara. Det handlar om ett förakt mot kärnfamiljen, sexualisering av samhället, rasförnekelse, legitimering av homofili och mycket mera. Vilka beslutsfattare och opinionsbildare har fostrats av Norells omoral? Hon lyckades lura Sverige att vi hade en helt vansinnig seriemördare. Jag trodde också på det, kanske för att jag inte alls studerat fallet utan litade till att det behövs någon form av bevis för att döma någon för mord efter mord. Kanske hade jag fel. Men detta experiment är ändå bara en liten sak jämfört med den kvasivetenskap som i dag, i likhet med Norell, förnekar det biologiska arvet och etniska skillnader och den mångkulturalism som är etnicitetsföraktets överideologi.

Nu fördöms Norells metoder. Man vet att man inte glömmer hemska upplevelser, däremot att det är lätt att plantera minnen. De idéer som presenterades av Sigmund Freud och sedan utvecklades inom Frankfurtskolan förkastas av vetenskapen. Men dessa galna idéer är bara en lite den av den samhällsomvälvning som Frankfurtskolan ägnat sig åt. Det har handlat om att söndra familj och nationalkänsla. Många av dem som nu skrattar åt Norells psykoanalys litar blint på den helhet som Frankfurtskolan spridit och där besattheten av övergrepp på barn bara är en liten länk i en stor destruktiv kedja.

Jag tycker att man ska läsa Mannen som slutade ljuga. Det är förvisso en argumenterande bok men väldigt intressant. Boken avslöjar en enorm rättsröta och hur illa det kan gå när fel individer får inflytande. För att få en helhetsbild av Norells idéer bör man sedan läsa boken Kritikkulturen av Kevin MacDonald.

(WebCite)

Kevin MacDonalds tegelsten står oläst i min egen bokhylla men någon dag ska jag uppbåda tillräckligt med viljestyrka för att läsa den från pärm till pärm. Om Björkqvist i slutet av sin recension försöker pressa in sin egen konspirationsteori om den vänsterjudiska Quickskandalen som en del av Frankfurtskolans arv så lyfter Kevin MacDonald i sin bok det hela ytterligare en nivå eftersom han i den beskriver den stora judiska konspirationen mot västerlandet, där Frankfurtskolan påstås vara en del. Som så ofta passar allt som sker på olika nivåer in i den stora konspirationen.

Judiska Säter

Det andra exemplet på hur man kan pressa in Quickskandalen i sin egen skruvade världsbild kommer från Henning Wittes hemsida White TV, den kanske mest halsbrytande svenska konspirationssajten. Ett centralt tema i de konspirationsteorier Witte torgför är mind control, det vill säga att illasinnade människor fjärrstyr utvalda offer med hjälp av hemlig högteknologi. Witte menar, kanske föga förvånande för den som är bekant med hans tankevärld, att inte bara själva Quickskandalen utan även dess efterspel kan förklaras med mind control.

Lambertz har betett sig så märkligt att några har antytt att han blivit galen. Detta är dock nonsens. Lambertz bedriver ett skickligt förvirrspel i förhoppningen att inte alla ha läst Råstams bok och satte sig in i turerna om Quickhärvan. En galning skulle agera primitivare.

Den enda vettiga förklaringen är att Göran Lambertz har fallit offer för en mer än 60 år gammal teknologi: mind control eller tankekontroll eller hjärntvätt på svenska. Se nedan föredraget från sept 2012 från den danske experten Lars Drudgaard för att förstå hur långt teknologin har utvecklats i smyg nuförtiden.

White TV:s Henning Witte har processat i mer än 25 år i både Sverige och Tyskland och hans erfarenhet är att svenska domare är i genomsnitt betydligt sämre än tyska domare. Det är först på senare tid att han har förstått att det inte enbart beror på den sämre utbildning svenska domare fått, utan måste bero främst på tankekontroll-teknologin, som är betydligt längre och bättre utvecklat i Sverige än i Tyskland. Så förklaras också, varför man aldrig kan få rätt mot Wallenbergarnas SEB och varför Lambertz vägrade att ge prövningstillstånd till Henning Wittes bankparasitmål, som är det viktigaste principmålet i modern svensk historia.

Thomas Quick lider under multipla personligheter, vilket ger en stark misstanke om tankekontroll, som genomförs med hjälp av s.k. skalärvågor, en hemlighållen del av fysiken.

Hannes Råstam mördas med största sannolikhet med skalärvågor, i princip alltså samma teknologi som används i tankekontroll syfte.

Göran Lambertz beter sig så märkligt att vissa tror att han har blivit galen. Vid närmare efterforskning är det dock betydligt mera sannolikt att han fallit offer för samma teknologi som Thomas Quick och Hannes Råstam. Det skulle inte bli förvånande om Lambertz också skulle ha problem med röster i huvudet.

Varför skulle de som kontrollerar tankekontroll-teknologin inte använda den, när den numera blivit så fint utvecklat, att offret inte ens märker någonting och alla tankar och viljor kan styras precis efter behov?

Och varför har Thomas Quick, Hannes Råstam och Göran Lambertz motiverat den lilla gruppen som kontrollerar mind control teknologin att missbruka detta vapen mot oskyldiga? Kanske därför att man störde deras satanistiska pedofilverksamhet???

(WebCite)

Visst är det snurrigt? En sak måste man dock ge Henning Witte rätt i, Lambertz har verkligen betett sig väldigt, väldigt märkligt.

Tankekontrolls-Säter

Liknande inlägg på denna blogg:
Konspirationsteorier om kommunismen som ett judiskt verktyg för att tillskansa sig världsherravälde
Konspirationsteorier om hur Totalförsvarets Forskningsinstitut experimenterar med mind control i Sverige

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .