Gersonmetoden – att dricka kaffet från fel håll

Förra helgen besökte jag new age-mässan Harmoni-expo för fjärde gången men mäktar inte med att skriva ännu ett par utförliga inlägg om tillställningen. Det mesta var sig likt och den som vill veta mer om mässan kan läsa några av mina tidigare rapporter från den nyandliga mässan.

Ett inlägg om mitt besök ska jag dock klara av att få ihop även om det som sagt inte kändes som att mycket förändrats. I många fall var där samma medier, healers, aurafotografer, homeopater, djurkommunikatörer, numerologer och akupunktörer som man sett vid tidigare mässor.

Jag fick bland annat lite gratis förbön från en av alla de kristna församlingar som var på plats. Det finns dock inte något som en fri förbön, för att parafrasera ekonomen Milton Friedman, utan de var självklart ute efter något, nämligen ens själ. Att ragga församlingsmedlemmar på en nyandlig mässa är säkert en väldigt god idé. Där strosar nog en hel del sökare runt som bara behöver lite uppmärksamhet och kärleksbombning för att kasta sig in i något nytt. De sade efter förbönen att Jesus skulle höra av sig till mig inom kort men ännu har jag inte hört något.

Den nyandliga och alternativmedicinska majoriteten på mässan vet dock, till skillnad från de deltagande kristna församlingarna, att ta betalt. För 150 kronor köpte jag en tunn bok författad av Ambres, en egyptisk präst som levde för flera tusen år sedan men som påstås meddela sig genom snickaren Sture Johansson. Den hängivne lärjunge till Ambres som sålde boken berättade att man även kunde få undervisning från Ambres i egen hög person och att deras sammanslutning skaffat en lokal i Bromma.

En iakttagelse jag gjorde är att de som arrangerar healingresor till den skamlöse bedragaren John of God verkar ha ökat sin aktivitet på sistone. På den här mässan var två av utställarna arrangörer av resor till John of God och jag lyssnade lite kort till den mångåriga healingresearrangören Jannie Vidéen när hon talade från stora scenen. En annan som framträdde på stora scenen var schamanen Bart Smyth. Denne tog upp personer ur publiken på scenen. För att övertyga åskådarna om sina tjänsters förträfflighet använde han på de utvalda demonstrationsobjekten samma enkla bondfångarknep som skeptikern och trollkarlen Per-Johan Råsmark demonstrerar 23:30 in i denna video.

Helt klart hade jag varit på Harmoni-expo en gång för mycket ty när jag tittade i föredragsprogrammet var det få saker som väckte min nyfikenhet. Det var egentligen bara ett föredrag som jag kände att jag verkligen ville gå på. På det skulle Gersonmetoden presenteras, en alternativ cancerbehandling i vilken frukt- & grönsaksjuicer samt kaffelavemang var centrala delar. Kaffetrender har ju kommit och gått de senaste åren men att dricka kaffet från fel håll kändes väldigt nytt och spännande. Att Gersonmetoden inte vilar på vetenskaplig grund behöver knappast nämnas.

Tyvärr var det oklart om föredraget om Gersonmetoden skulle bli av och eftersom det skulle hållas ganska sent på eftermiddagen fann jag det inte värt att på vinst och förlust dröja mig kvar på mässan. Jag hann dock spana in utställarens bord och där såldes den svenska översättningen av boken om Gersonmetoden samt den för terapin nödvändiga kaffelavemangsutrustningen. Gersonmetoden verkade vid första anblicken inte vara någon behandling som innebar att desperata cancersjuka skinnades på pengar då det främst är en behandling man utför själv i hemmet. När jag efter mässan kollade lite på den svenska hemsidan och läste i de slutna Facebookgrupperna framgick det dock att det fanns läkare som vägledde i Gersonmetoden över Skype samt att det även fanns kliniker i Ungern och Mexiko dit man kunde åka med en anhörig för att komma igång med behandlingen. Inget av detta verkade vara direkt gratis, ett tvåveckorsbesök på ungerska kliniken ska tydligen gå på runt 60 000 SEK enligt en uppgift i Facebookgruppen.

Att desperata riskerar att luras på pengar är en sak, men det kanske värsta med alternativa cancerbehandlingar är att de kan få patienten att avstå från verksam behandling. En av Gersonmetodens stora internationella profiler var Jessica ”The Wellness Warrior” Ainscough. Både hon och hennes mamma fick båda cancer men avstod konventionell behandling till förmån för Gersonmetoden. De avled sedermera av cancer båda två.

Astrid Benes, som var den som hade Gersonmetodsmontern på Harmoni-expo och skulle hålla föredraget, verkar ha tagit på sig rollen som Gersonevangeliets missionär i Sverige. Det är hon som nyligen översatt boken om den alternativa terapin till svenska och det är också hon som administrerar den svenska hemsidan samt de slutna Facebookgrupperna. I Facebookgrupperna uppmanar hon cancersjuka att ta in på Gersonkliniken i Ungern och att konsultera Gersonläkare över Skype. Även om hon förvisso inte verkar uppmana några enskilda personer att avbryta sin konventionella behandling sprider hon misstro genom att hävda att cytostatika och strålbehandling ger allvarliga och bestående skador samt försämrar förutsättningarna för Gersonterapin. Den stora Facebookgruppen har i nuläget över 1600 medlemmar så det är inte utan att man undrar hur många cancerdrabbade som influerats av de destruktiva tankegångarna och därmed fattat ödesdigra beslut rörande sin hälsa.

Recept på kaffelavemang för Gersonmetoden
Recept på kaffelavemang från Facebookgruppen. OBS, använd ej mörkrost!
         

         

Bok om bisarra böcker

Boken Bisarra böcker handlar om böcker som av olika anledningar ter sig annorlunda och absurda. Mer specifikt är det främst olika typer av facklitteratur från 1900-talets första halva som är i bokens fokus. Det handlar om sådant som märkliga alternativmedicinska kurer (såsom boken Bränvin och salt – Ett osvikligt botemedel mot alla slags yttre och inre åkommor), olika former av pseudovetenskap (såsom böckerna Kroppsform och själsanlag och Rasbiologi och rashygien – Nutida kultur- och rasfrågor i etisk belysning), blandade levnadsråd (såsom boken Kvinnor man ej bör gifta sig med) samt slutligen diverse moralism (såsom böckerna Strindbergs-litteraturen och osedligheten bland ungdomen och Mot dans och kortspel).

Upplägget i Bisarra böcker är följande: på varje uppslag avhandlas ganska raljerande en bok på uppslagets vänstra sida och på högersidan återfinns en bild på bokens omslag. Allt som allt rör det sig om ett femtiotal böcker och man tar sig mycket snabbt igenom den underhållande boken.

För att ge prov på den underhållande och lite raljanta stil som författarna till Bisarra böcker håller sig med så avslutar jag med två korta citat. Det första rör boken Framtidsmannen och det tjugonde århundradets problem på det sexuella området av sedlighetens riddare Newton R Riddell:

när det kommer till kritan handlar allt egentligen om hur männen försvagat sig själva genom att ”förslösa mycket av sin sexuella kraft”.
Författaren berättar att han har tagit sig igenom mängder av farlig och demoraliserande litteratur om människans sexuella väsen. ”Jag har läst nästan allt som utkommit i tryck i detta ämne. Och finge jag bestämma angående denna litteratur, skulle jag genast bränna tre fjärdedelar därav.”
Och med den bilden framför sig – författaren i sin fåtölj; försjunken i bok efter bok av vedervärdigt osedlig litteratur – så finns det verkligen skäl att tycka synd om Newton R Riddell.

(Källa: Boström M. & Olaisen P, Bisarra böcker, s. 74)

Det andra citatet rör boken Landtlifvet – det bästa och härligaste lif på jorden av Martin Liljeblad som verkar vara en minst sagt varm förespråkare av ett hårt och arbetsamt liv på landet:

Att gå i skolan och lära sig saker ger inte författaren mycket för, nej, ”att stoppa in i hjärnan regler och undantag, namn och årtal, glosor och satser, sanning och osanning” är ”vanvett”. Fabrikerna borde flyttas till landsbygden så att arbetarna kunde gå direkt från slitet i fabriken till slitet på torvan, för att ”få omväxling i sitt arbete”. Att kurera sina krämpor på en badort är inte bra, hellre då inrätta ”arbetskolonier, där dessa sjuka på ett naturligt kunde skaffa sig hälsa och krafter i stället för att lefva ett tomt och innehållslöst lantlif i dyrbara njutningar och förslappande nöjen.” Dikesgrävning är ”välsignelsebringande”, stenbrytning ”ett angenämt arbete” etcetera.

(Källa: Boström M. & Olaisen P, Bisarra böcker, s. 72)

Bok om böcker som idag ter sig annorlunda och absurda

Liknande inlägg på denna blogg:
Två andra böcker som bygger på hur saker och ting i backspegeln kan te sig väldigt märkliga och absurda är de två böcker om gamla tidningsannonser jag tidigare skrivit om.
Boken Hvad en gosse bör veta om onanins förskräckliga följder som jag bloggat om hade definitivt platsat i Bisarra böcker.

         

         

Tvenne böcker om tidningsannonser

Under en ganska välförtjänt veckolång fjällsemester har jag bland annat unnat mig att läsa två ganska olika böcker som båda har tidningsannonser i blickpunkten.

Tvenne annonsböcker

I Damen utan underkropp – och andra roliga annonser är annonser publicerade mellan 1875 och 1922, främst näringsidkares dito, i fokus. Boken är en ganska rättfram historia. På varje sida finns en gammal annons som idag ter sig absurd och komisk. Det kan exempelvis handla om märkliga alternativmedicinska preparat eller förevisande av människor från andra delar av världen mot betalning på ett sätt som idag hade uppfattats som minst sagt rasistiskt. Under varje annons har författaren sedan skrivit en rad eller två som förklarar eller understryker det roliga i annonsen.

En vild man
(Annons ur Damen utan underkropp, sidan 8)

Boken Öronbrosk önskas – Livsöden, brott och humor i annonser genom tiderna går mer på djupet och humorn i annonserna spelar blott en biroll. Författarna har systematiskt gått igenom diverseannonser i Dagens Nyheters 150-åriga historia och man försöker se annonserna som tidsdokument i vilka man kan skåda ett Sverige statt i förändring. Så gott det går har man strukturerat upp det spretiga materialet i skilda kapitel. Märkliga mirakelpreparat samt hur kriminella har använt sig av annonserna har exempelvis tillägnats två kapitel vardera. Vidare har annonser från personer som sökt resesällskap tillägnats ett eget kapitel och exemplet nedan är hämtat därifrån.

En vanlig mänska
(Annons ur Öronbrosk önskas med författarnas kommentar under, sidan 87)

         

         

Årets folkbildare och Årets förvillare 2014 utsedda

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) har, som de gör varje år, utsett Årets folkbildare och Årets förvillare. Precis som 2012, då P3 Nyhetsguiden fick förvillarpriset och programmet Medierna i P1 fick folkbildarpriset, tilldelades båda utmärkelserna företrädare för media.

Årets folkbildare blev Metros Viralgranskaren och aldrig tidigare har väl folkbildarpriset känts som det varit så givet på förhand. Ur VoF:s motivering:

År 2014 går utmärkelsen till tidningen Metros Viralgranskaren. Redaktionens tre journalister, Jack Werner, Linnéa Jonjons och Åsa Larsson, får utmärkelsen för sitt arbete med att granska påståenden som sprids i sociala medier samt för att de på ett tydligt och lättbegripligt sätt lär ut ett kritiskt förhållningssätt, och visar på vikten att ifrågasätta och källgranska uppgifter på nätet.

Med nya typer av medier kommer nya utmaningar. Det ökade informationsflödet i sociala medier ställer större krav på källgranskning och kritiskt tänkande hos läsarna. Myter får blixtsnabbt fäste och sprids som sanningar. Allt sedan starten i mars 2014 har Viralgranskaren granskat och avslöjat felaktiga påståenden som spridits i sociala medier.

Till Årets förvillare utsågs TV4 Nyhetsmorgon och det är faktiskt andra gången TV4 tilldelas den negativa utmärkelsen. Ur VoF:s motivering:

År 2014 ges utmärkelsen till redaktionen för TV4 Nyhetsmorgon för att den vid en rad tillfällen släppt igenom pseudovetenskapliga och falska påståenden i programmet. De vilseledande inslagen har gällt bland annat psykologi, psykiatri, medicin och veterinärmedicin.

De senaste åren har det negativa förvillarpriset getts till organisationer snarare än enskilda personer. Kanske har man känt att det finns risk för att det kan upplevas som någon form av mobbning när man ger en negativ utmärkelse till en enskild person och visst kan det ligga något i det. Jag tycker dock inte man ska dra sig för att ge förvillarpriset till en enskild person om det är någon med inflytande som verkligen har gjort sig förtjänt av utmärkelsen. Vidare kan det vara så att det faktiskt ger mer genomslag i media om en enskild, gärna färgstark, person tilldelas förvillarpriset. Till exempel fick det stort genomslag i media då LCHF-förespråkaren Annika Dahlqvist tilldelades det 2009.

Denna gång verkar dock förvillarutmärkelsen plockats upp bra av media trots att det inte delats ut till en enskild person. Till exempel skriver DN om förvillarpriset. I DN-artikeln bemöter TV4:s programdirektör för nyheter och samhälle faktiskt också kritiken, måhända på ett lite märkligt sätt. I ett sms till DN skriver hon:

”Nyhetsmorgon” sänder drygt 60 000 minuter tv om året, reklam ej inräknad. Här kritiseras ungefär 57 minuter av dessa tusentals. Det är väl egentligen ett ganska gott betyg åt ett program med så mycket innehåll som spänner över många genrer. Sedan har jag stor tilltro till våra tittare. De förstår nog skillnaden på ett vetenskapligt inslag och ett där Dermont Clemenger sover i spökhus. ”Nyhetsmorgon” är ett program som ska pendla mellan diskussion om regeringskris, lättsammare inslag och humor. Det förstår tittarna

Argumentet att det blott handlar om 57 minuter har bemötts på bloggen ImSoEvil.com. Angående att tittarna automatiskt förstår vad som är allvar och inte så kan man verkligen undra om det exempelvis framgick att inslaget om hur knackningar på kroppen kunde bota ångest och fobier inte var på allvar, utan att det istället rörde sig om ett lättsamt eller humoristiskt inslag.

Det är en lite märklig inställning att som ansvarig för ett nyhetsprogram mena att man inte behöver bry sig om huruvida det som påstås i reportagen är sant eller ej eftersom de allvetande tittarna ändå alltid kan skilja sant från falskt. Kanske borde man i alla fall inleda sina sändningar med någon form av disclaimer där man deklarerar att man skjuter från höften på Nyhetsmorgon och att det är tittarens ansvar att känna på sig när det är trams och när det är allvar.

         

         

Mikropartivalkollen 2014: Lifepartiet

Nästa mikroparti att granska inför valet är Lifepartiet. Det är ett relativt nybildat parti vars långsiktiga mål är att komma in i riksdagen. I höstens val ställer man dock enbart upp i valen till Stockholms läns landstingsfullmäktige och Stockholm stads kommunfullmäktige. Enligt uppgift från en person som deltagit på ett seminarium under almedalsveckan tycks partiet faktiskt ha fötts ur ett missnöje med grundarens dåvarande arbetsgivare:

Jag var på svenska akupunkturförbundets seminarium i Almedalsveckan. I frågestunden reste sig en kvinna och pratade om hur hon för många år sedan forskat på holistisk vård på dåvarande Pharmacia. När de sen blev uppköpta av amerikaner så sa de åt henne att sluta med det, men hon ville fortsätta. Facket stödde henne inte och till slut sa hon upp sig och startade en förening och så småningom ett nytt parti: Lifepartiet.

Lifepartiet måste sägas påminna ganska mycket om det redan etablerade nyandligt influerade partiet Enhet. I inledningen till sitt partiprogram betonar nämligen Lifepartiets företrädare förnuftets och rationalitetens begränsningar och vill istället ha en ”helhetssyn” på människan. Man skriver:

Den människosyn som vi håller på att lämna innebar att det rationella, “förnuftet”, är överordnat viljan och känslorna och därför är det som ska styra och kontrollera människors handlande. Samhället och vi har agerat utifrån att människan är en maskin som kan manipuleras och rationaliseras utan några gränser. Detta har inneburit en stegvis förlust av mänskliga värden inom många områden.

Lifepartiet utgår från en helhetssyn på människan. Kropp, själ, tankar och känslor utgör olika dimensioner av att vara människa som inte kan separeras från varandra. Med detta följer en annan syn på till exempel ledarskap, hälsa och framgång. Det innebär att vi alltid behöver ta hänsyn till både fysiska/materiella, ekonomiska, psykologiska, sociala och existentiella dimensioner.

(WebCite)

Precis som Enhet är också Lifepartiet mycket positivt inställda till alternativmedicinska terapier och mer skeptiskt inställda till den konventionella vården. Även när det gäller sjukvården väljer man att efterlysa mer av ”helhetssyn”. Dock är det väl redan som så att god traditionell läkarvård faktiskt tar hänsyn till hela människan. Lifepartiet skriver i vilket fall som helst i sitt partiprogram:

Lifepartiet arbetar för att hälso-och sjukvården utgår ifrån en helhetssyn på människan. Människan är en del i det ekologiska, sociala och ekonomiska systemet. Utgångspunkten för hälsa, vård och omsorg är att alltid ta hänsyn till hela människan – både fysiska, psykosociala och existentiella dimensioner – utifrån individens egna förutsättningar. Sympton ska ses som en signal på kroppslig och/eller själslig obalans. Målet måste vara att finna orsakerna till denna obalans. Jämför detta med dagens sjukvård där människor “pressas in” i diagnoser för att över huvud taget få tillgång till hjälp. Många fastnar därför i “kroniska” diagnoser istället för att få möjlighet att återställa obalanserna.

(WebCite)

Att alternativmedicinska terapier har problem med bristande vetenskapligt stöd tycks man inom Lifepartiet vilja lösa genom att helt enkelt omdefiniera begreppen:

Begreppet “vetenskap och beprövad erfarenhet” ska definieras och utvecklas utifrån en helhetssyn på människan och utan bakomliggande ekonomiska intressen.

(WebCite)

Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta och det är oklart hur de menar att en ny definition skulle se ut. Förutom att anmärka på att nonsensordet ”helhetssyn” återkommer ännu en gång så skulle vän av ordning nog vilja veta på vilket vis den nuvarande definitionen av ”vetenskap och beprövad erfarenhet” är formad av bakomliggande ekonomiska intressen.

Vi lämnar den dunkla ideologin därhän för att istället kika på partiarbetet. Hur det gick till när partiet samlade in namnunderskrifter för att registrera partibeteckningen kan man läsa om på bloggen karinmira:

På lunchen kom en äldre kvinna och satte sig vid vårt bord och höll en monolog om sitt liv. Efter en kvart kom hon till saken – hon behövde våra namnunderskrifter för att kunna starta ett parti. Vet ni vad det skulle heta? Lifepartiet. Haha, flummigare namn får man leta efter. Jag skrev inte under.

Samla in namnunderskrifter må vara lite besvärligt, men det är faktiskt bara början. Precis som med många andra av alla dessa mikropartier så ställer man sig frågan: varför i hela friden väljer man att starta ett helt nytt parti? Att etablera ett parti är vanligtvis ingenting man gör i en handvändning, oftast krävs det många år av träget arbete. Varför inte istället engagera sig i ett liknande parti som redan är någorlunda etablerat? I detta fall kunde man istället för att starta Lifepartiet engagerat sig i det snarlika Enhet. Inte kan det väl vara så enkelt som att man själv vill vara partiledare? Det är ju nämligen alltid lite svårare i ett parti du inte startat själv.

Lifepartiet måste för övrigt vara det enda parti som har hundra procent konsulter på sina valsedlar. På landstingsvalsedeln till Stockholms läns landsting finner vi nämligen två managementkonsulter, två utvecklingskonsulter och en redovisningskonsult.

Tyvärr måste de fem konsulterna hitintills sägas ha varit ganska osynliga i valrörelsen. Av ett uttalande i Vårt Kungsholmen att döma har de dock ett ess i rockärmen:

Hur ska ni kampanja?

–Det är vår egen hemlighet så länge. Vi vill ha ett överraskningsmoment.

Håll utkik i Stockholmspolitiken alltså!

Tidigare partier i Mikropartivalkollen 2014: Vetenskapliga Partiet, Partiet De Fria, Demokraterna, Enhet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Norrtälje – den lilla staden med den stora mörka hemligheten

Här kommer del två i den miniserie i två delar om min sommar 2013 som jag inledde med inlägget om besöket på Livets Ords Europakonferens.

På grund av den uppkomna familjesituationen blev sommarens mest exotiska resmål Norrtälje. Det är dock inte alls fy skam. Norrtälje är nämligen en vacker liten stad med små trähus utspridda längs Norrtäljeån. Precis som i mången skräckfilm döljer sig dock något fruktansvärt under den stillsamma småstadsidyllens yta. Det handlar dock inte om något så skräckfilmsklassiskt som vampyrer utan istället om blodsugare av annat slag, nämligen olika typer av kvacksalvare och ormoljeförsäljare som nästlat sig in i Roslagens hjärta.

Norrtäljeån

Akupunktur är till exempel lika vanligt som mellanmjölk i Norrtälje. Hos akupunktören nedan kan man få akupunktur mot en lång rad tillstånd, bland annat nikotinberoende trots att det inte finns något som helst stöd för att det skulle hjälpa mot begäret.

Akupunktur

Homeopati finns självklart också representerat i Norrtälje, man kan både behandla sig med och få utbildning i den kontroversiella metoden. Homeopati behöver knappast någon introduktion för den som är bevandrad i verkningslösa behandlingar. Skulle man vara i behov av en introduktion finns en kortare sådan att läsa här och en fylligare genomgång står att finna i kapitlet om homeopati i Simon Singhs och Edzard Ernsts Salvekvick och kvacksalveri : alternativmedicinen under luppen.

Homeopati

Vedakliniken erbjuder man bland annat ett antal olika former av massage, mest sådana av den vetenskapligt tveksammare sorten. Man erbjuder också ayurvedabehandlingar. Ayurveda är en gammal indisk läkekonst som saknar vetenskapligt stöd. Ayurveda är dock inte bara så gott som alltid verkningslöst. Det kan ibland också vara direkt hälsovådligt eftersom ayurvediska preparat visat sig innehålla bly, arsenik och kvicksilver.

Vedakliniken

I Norrtälje kan man också prova på gongbad, en typ av bad man inte blir blöt av. Gongbad innebär nämligen att någon drämmer en pukstock i en gong, en stor upphängd metallskiva. Man ”badar” sedan i tonen från gongen vilket ska ha en rad välgörande effekter. Yogacentret nedan var inte de enda som erbjöd detta och gongen hörs nog ofta eka mellan träväggarna i Norrtälje.

Gongbad

På stadens andra yogacenter kan man utbilda sig till barnyogaledare och inviga småttingarna i de österländska teknikerna. Kanske är det inget större fel med det, fysisk aktivitet ska väl oftast vara av godo men man skulle kunna önska att den fysiska aktiviteten inte åtföljdes av en massa påståenden om hälsoeffekter som man inte har belägg för. Så är ju tyvärr ofta fallet med yoga.

Studio Karma

I botten av Norrtäljes malström av skojeri återfinns Norrtälje hälsocenter. Förutom klassisk humbug som homeopati så bjuder de också på lite ovanligare behandlingar, till exempel Mozartmassage som enligt hemsidan ska vara något alldeles extra: ”Mozarts musik har enligt forskningen många goda effekter på kroppen. Mozartmassage är en mild helkroppsmassage som ges intuitivt i samma energiflöde som du hör i musiken. Så fylls kroppen både mentalt och fysiskt av Mozarts musik i en skön mångdimensionell upplevelse.”

Man erbjuder också patienterna kraniosakral terapi, en märklig behandlingsform med ett eget teoribygge som helt går på tvärs med vad vi vet om hur kroppen fungerar. Vidare kan man under hypnos gå tillbaka till tidigare liv för blott 1100 kronor per tillfälle. Man kan också få transhealing som enligt hemsidan ska fungera genom att ”Terapeuten skapar en kontakt med den universella källan och förmedlar den helande energin till klienten.” Man kan undra hur man vet att man får det man betalat för. Det måste ju rimligen vara svårt att kontrollera om det verkligen skapats en kontakt med den universella källan.

Norrtälje hälsocenter

Nästa sommar funderar jag på att bege mig till Järna för att beta av de alternativa behandlingar som erbjuds där. Då räcker det nog dock inte med en dag utan man får nog avsätta allraminst en vecka.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Helmetoden

När jag besökte Sveriges största alternativa och nyandliga mässa Harmoni-expo den 6:e april lyssnade jag bland annat till ett föredrag med Hans Thörn som berättade om sin egen healingbehandling Helmetoden.

Thörn inledde med att berätta ganska mycket om sitt eget liv och de egna problem han haft som ju lett fram till metodens tillkomst. I 30-årsåldern drabbades han av någon sorts livskris, fick bland annat social fobi och upplevde sig vara elöverkänslig. Den vanliga sjukvården kunde inte hjälpa honom men han fick kontakt med en homeopatläkare som fick honom att inse föräldrarnas betydelse för problem i vuxen ålder. Thörn hamnade därefter i den alternativmedicinska världen och provade alla möjliga kurer utan att bli hjälpt av dem. Vändningen kom när han gick en healingkurs. Han upplevde sig då plötsligt få budskap från Gud genom sin intuition. Thörn menar dock att det inte är någon av världsreligionernas gudar som ger budskap till honom utan snarare en ren energiform. De olika delarna i hans hemsnickrade Helmetoden fick han därefter genom direktlinan till Gud, bland annat healingpyramiden som har en central betydelse. Han använder sig av den när han ska bestämma var någonstans personen har sin låsning som orsakar dennes besvär av psykisk eller fysisk natur. Thörn skulle med tiden uppleva att han vände sitt liv med metoden vilket inte skulle göra honom till den första som har hela sitt känsloliv investerat i en egenutvecklad behandling.

Thörn pratar gärna om barndomens betydelse för våra problem i vuxen ålder men han stannar inte där, han går längre än så, mycket längre. Detta liv är nämligen bara översta nivån i Thörns healingpyramid och på varje nivå kan det köra ihop sig och ge oss besvär av olika slag. Även tidigare liv, som utgör nästa nivå i pyramiden, kan vara orsak till problemen vi har i detta liv. Thörn sade till exempel att han jobbat jättemycket med astma som kan bero på att man halshuggits i ett tidigare liv. Problemen kan till och med ligga i ett tidigare universum och de kan också ligga i själva ursprungsenergin som världsalltet kommer från. För att krångla till allt kan det som orsakar våra åkommor till och med ligga i parallella universum eller i framtida universum. Det finns inte mindre än 24 nivåer i Thörns healingpyramid och med tanke på hur många ställen det kan köra ihop sig är det konstigt att vi ändå mår så bra som vi gör.

Healingpyramiden

Man kan ibland tro att en del saker är för galna för att folk ska låta sig luras och betala dyra pengar för dem. Något sådant finns dock inte, allt går att sälja. I en intervju från i höstas med nyandliga webbtv-kanalen Inspire Me säger Thörn att 500-600 har gått hans workshops och 70-80 har gått sexdagarsutbildningen till helmetodscoach trots att den går loss på 18.125 SEK. Hans företag Lifebalance omsätter över åttahundratusen per år vilket väl inte är några enorma summor men han kan i alla fall försörja sig på verksamheten. På mässan hade de hyrt en stor yta och Thörn hade flera medarbetare med sig. Informationsmaterialet såg dessutom mer påkostat ut än många av konkurrenternas och hemsidan är välgjord.

Enligt Thörn skulle i stort sett alla bli hjälpta av Helmetoden och i slutet av föredraget fick några lyckliga utvalda i publiken prova på den fantastiska behandlingen. Jag har lagt upp klipp från tre av behandlingsfallen så att envar själv kan bedöma om det är värt en tusenlapp för en timmes behandling med Helmetoden. I korthet går det till på det viset att Thörn först känner in var i healingpyramiden problemet ligger och vad problemet består i. Därefter får man ett helande svar tillbaka.

Först ut var en kvinna som haft lite olika besvär, främst med hälsporrar. I klippet nedan får vi höra hur Thörn känner in var i pyramiden problemet ligger och vad låsningen består i. Kvinnan ifråga är sjuksköterska och Thörn anser att hon bör börja använda healing i sin yrkesutövning och halkar in på ett sidospår om healingens plats i framtidens svenska sjukvård. Eftersom jag inte vill hänga ut kvinnan i publiken så har jag ersatt hennes utläggningar om sig själv och sina besvär med en liten trudelutt på några ställen i klippet.

Nästa case var en kvinna som haft återkommande förkylningar i ett och ett halvt år och var sjukskriven för utmattning. Thörn kände med hjälp av sin intuitiva förmåga in var i healingpyramiden låsningen låg, det rörde sig om nivå 24. Han sade att allt bottnade i rädsla för förändring och spekulerade i om någon förälder kanske orsakat detta. Inom ett år skulle hon kunna jobba fulltid, hävdade Thörn självsäkert. Han kände också in vad hon skulle ägna sig åt i framtiden och det är där vi hoppar in i det minutlånga klippet nedan. Precis som i det första fallet visade sig kvinnans framtid vara inom en bransch som Thörn hade en särskild förkärlek för.

Det tredje fallet var en kvinna med ont i ryggen. I klippet som följer känner Thörn genom sin intuitiva förmåga in att ryggen är snedställd, var i healingpyramiden problemet ligger och vad lösningen skulle bestå i. Precis som för kvinnan med hälsporrarna så skulle helandet ta sex månader enligt Thörn. Att utlova ett omedelbart helande är ju alltid förenat med vissa problem eftersom det direkt kan bli uppenbart att helandet uteblivit. Att som Thörn låta det dröja sex månader är givetvis säkrare. Även i detta klipp har jag ersatt ett par av patientens utläggningar med en liten trudelutt.

Även om de som fick prova på healingen under föredraget mest hade fysiska besvär så verkar de flesta som vänder sig till Thörn och hans verksamhet ha själsliga åkommor. Så säger också Thörn själv i intervjun med honom: ”De jag möter, de är ofta människor som har mått dåligt i hela sitt liv, som har varit inom psykiatrin, människor som är deprimerade, utbrändhet och sådana här bitar.” I föredraget jag bevistade sade han även att hälften av kvinnorna som kommer till honom varit med om övergrepp. Man undrar givetvis hur lämplig han är att ta sig an de trasiga själar som söker sig till honom, personer som kanske har självmordstankar. Är verkligen någon som tror sig ha en direktlina till Gud och menar att orsakerna kan vara en låsning i ett parallellt universum verkligen rätt person för dem? Mest troligt inte.

Liknande inlägg på denna blogg: John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög, en nervkittlande wallraffning som förment cancersjuk och förmodat homosexuell hos en av den brasilianske healern John of Gods svenska representanter.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Intergalaktiska federationen informerar

Ett obskyrt men världsomspännande fenomen är personer som påstår att utomjordingar genom dem framför budskap till mänskligheten. Det finns även i Sverige några som hävdar att de är kanaler för främmande existenser. En av dem är transmediet Elisabeth Edborg som genom sitt företag Seven Stars även saluför seanser, tarotläsningar och healing. I början av förra veckan höll hon i en kanalisering av kosmiska entiteter i Jordstrålningscentrums regi och jag hade begett mig dit för att uppleva och dokumentera det hela. Var det på riktigt så rörde det sig ju om det största som hänt mänskligheten. Var det inte äkta så var det i alla fall en stunds absurd underhållning som väntade.

Som en sorts konsumentupplysning har jag lagt upp ett kort ljudklipp för varje kanaliserad utomjording. Utifrån ljudklippen kan man själv försöka bedöma huruvida Elisabeth verkligen levererar tjänsten kontakt med främmande existens. Hur många av de fem kanaliserade utomjordingarna är äkta och hur många är fejk?

Vi hade innan själva kanaliseringen fått veta att Elisabeth skulle hosta när hennes utomjordiska guider var på väg. Hennes tillgjorda hostningar antydde vilken nivå det skulle bli på kvällens tillställning. Det var den där typen av hostningar man pressar fram när man ringer för att sjukskriva sig trots att man egentligen inte är sjuk.

Varje gång en ny entitet skulle kanaliseras började Elisabeths huvud att skaka, till synes okontrollerat. Varje utomjording hade sedan sin unika röst och tonfall även om Elisabeth efterhand verkade tröttna på att förställa rösten och talade mera med sin naturliga röst. Utomjordingarna hade dessutom en förkärlek för ålderdomliga uttryck som till exempel ”eder” istället för ”er”.

Först ut av de som skulle kanaliseras var en läkare som kallade sig farbror Chin. Han skulle berätta för oss hur vi skulle ta hand om vår hälsa. Han inledde med lite nyandligt snömos om energier och berättade att problematiska möten med andra människor ibland kunde ge oss energiblockeringar som det var av yttersta vikt att vi åtgärdade. Farbror Chin rekommenderade tre olika alternativbehandlingar för att komma tillrätta med blockeringarna. Man kunde nästan tro att utomjordingarna var köpta ty det lät faktiskt som ett sponsrat reklaminslag. Som av en händelse råkade en av dessa behandlingar dessutom vara en som Elisabeth själv tillhandahöll mot en avgift på 1400 SEK per behandlingstillfälle.

Näste utomjording att tala genom mediet var ambassadören Mahatma, en insektsliknande varelse från Sirius. Han hade tills alldeles nyligen varit en del av Intergalaktiska federationsrådet, som om jag förstått det rätt är universums högsta organ. Om han avgått frivilligt eller blivit sparkad på grund av någon skandal framgick inte.

Mahatma tog upp något väldigt intressant. Problemet är att eftersom det finns flera olika personer som kanaliserar utomjordingar så kommer de med nödvändighet att motsäga varandra. I den här branschen kan man dock inte anklaga någon kollega för att vara en bluffmakare eftersom det skulle kunna slå tillbaka på en själv. Elisabeth, eller Mahatma beroende på hur man ser på saken, hade därför en kreativ förklaring till de ibland motstridiga budskapen. Det berodde på att företrädare för till exempel Siriusrådet och Galaktiska federationen, utomjordingar som kanaliserades av andra medier, struntade i att deras befogenheter var begränsade och kom med budskap om saker man inte alls kommit överens om på den högsta nivån, inom den Intergalaktiska federationen som Elisabeths utomjordingar hade kopplingar till. Det är alltså inte bara här på jorden som vi har problem med diffus organisation och oklara ansvarsområden inom byråkratiska kolosser som FN och EU. Det är tydligen ett universellt problem i ordets sanna bemärkelse.

När Mahatma fått mig att inse att Galaktiska federationen bara var en organisationskropp bland många underställd den Intergalaktiska federationen så kände jag att min upplevelse av Maria Bertrams kanalisering för ett och ett halvt år sedan av just företrädare för Galaktiska federationen devalverades något. Jag hade då tyckt att det var stort och fantastiskt att lyssna till galaxens höjdare men nu kändes hennes utomjordingar så futtiga i jämförelse med Elisabeths aliens som hade kopplingar till Intergalaktiska federationen. Det kändes som om Maria bara haft kontakt med kommunstyrelsen i Säffle snarare än president Obama och FN:s generalsekreterare, för att använda en jordisk liknelse.

Mahatma avslutade sitt budskap med att, precis som farbror Chin, prata lite om energier. Han berättade hur den kommande energihöjningen på jorden kunde yttra sig hos den enskilde. Det lät faktiskt inte direkt trevligt, det verkade som om det skulle komma att kännas som ett lättare huvudtrauma.

Nästa främmande existens var Ansgar, en sorts energivarelse från Arcturus. Han berättade bland annat att vi alla ursprungligen kom från stjärnorna och hade olika egenskaper beroende på varifrån i universum vi kom. Jag vet inte om jag tolkade det Ansgar sade rätt, men jag förstod det som att jorden var en planet dit universums olika existenser kom för att födas, leva i en människokropp och därigenom utvecklas och ”levla upp” för att tala datorspelsspråk.

Man kan tycka att våra politiker här på jorden ibland har dåliga kunskaper om omvärlden. De intergalaktiska höjdarnas astronomikunskaper var dock ännu sämre. Ansgar och de andra utomjordingarna envisades till exempel med att kalla Sirius, Arcturus och Andromeda för planeter, där de två första ju är stjärnor och den sista en galax.

Fjärde ut att kanaliseras var Ikaros, representant för stjärnflottan, som dagen till ära parkerat sitt rymdskepp ovanför oss. Han berättade att vissa av oss som var där egentligen hörde hemma på en rymdfarkost.

Ikaros ville också tacka de som utförde energiarbete kring sexkantsfönstren, en sorts portaler som utomjordingarna var i behov av. Jag gissar att tacket var riktat till Jordstrålningscentrums Eva och Per-Uno som ju med slagruta brukar hålla på och greja kring de osynliga sexkantsfönster de hittat i trakterna kring Stockholm. Utomjordingarna verkade dock inte ha saker och ting helt under kontroll. Ikaros berättade nämligen att rymdskepp faktiskt trillat ned i ett av Evas och Per-Unos sexkantsfönster med tråkiga följder.

Ikaros sade också att utomjordingarna skulle komma att behöva diplomater bland människorna den dag de skulle visa sig för mänskligheten. Vid sidan om de tidigare berörda idéerna om att vi alla kom från stjärnorna kan jag tänka mig att en sådan idé är något som tilltalar, en sådan där sak som får en att känna sig speciell och utvald.

Sist ut var Orion från Plejaderna som mediet varit tillsammans med i tidigare liv. Han skulle vara kvällens ”comic relief” och höja våra energier genom att få oss att skratta. Mahatma hade lovat att vi inte skulle kunna hålla oss för skratt när det var Orions tur. Världsrymdens olika raser må vara långt mer utvecklade än oss jordbor i de flesta avseenden men när det gällde humorn låg de faktiskt långt efter oss här på Tellus. När mediet kanaliserade Orion pratade hon lite tokigt, sådant som en grupp fyraåringar nog tyckt varit roligt. Egentligen borde det inte spela någon roll men situationen blev om möjligt än mer absurd när hon satt där och pratade med den infantila rösten. Det saknades egentligen bara en handdocka för att det skulle bli en dockteater för de minsta.

Orion talade om vikten av att ha roligt. Han talade också om så världsliga saker som pengar, vilka färger man borde ha på kläderna och mediet Elisabeths nya lokal som hon införskaffat till sin affärsverksamhet.

Det sjukaste var att spelevinken Orion var den som skulle svara på frågor från mötets deltagare. Med allvar i rösten ställde publiken sina frågor under frågestunden. Även om några ställde större frågor om universum, framtiden och rymdvarelserna så hade de flesta faktiskt personliga frågor. Det märktes att idén att vi egentligen kom från stjärnorna tilltalade många. Flera frågade varifrån i universum de kom. De flesta ville också veta vilken deras livsuppgift var och hur de skulle leva sitt liv här på jorden. Någon ställde en till synes banal fråga om hur dennes hobby skulle kunna bli rolig igen. Om man nu har chansen att ställa en fråga till universums visaste och mäktigaste varelser, är det verkligen en sådan fråga man bör ställa?

Publiken fick en rad olika svar av Orion på sina personliga frågor om hur de skulle leva; drick mer vatten, vila, skaffa en hobby, ha andra människor omkring dig, ta hand om och älska dig själv, stabilisera energier genom healing och energiarbete, rena planetens miljö på en praktisk nivå och upplys människor i miljöfrågor, skaffa dig ett nytt arbete, dra ner på takten, dra in dina chakror och energikroppar, drick mer vatten, sprid kärlekens budskap på jorden, ta hand om dig själv, utveckla din intuition och medialitet genom att gå en kurs.

Man kan stilla undra hur många som gick hem och lade om sina liv efter Orions vägledning.

När kanaliseringen var över var det paus och man kunde om man ville gå och köpa fika som brukligt på Jordstrålningscentrum. Efter pausen skulle mediet Elisabeth sedan hjälpa till att reda ut eventuella frågetecken. Jag ställde mig dock tvivlande till detta och fann för gott att under stjärnorna och kommendörkapten Ikaros rymdskepp bege mig av hemåt.

Liknande inlägg på denna blogg: Galaktiska federationen informerar, om mediet Maria Bertrams kanalisering av en representant för den jämförelsevis futtiga Galaktiska federationen på Jordstrålningscentrum för ett och ett halvt år sedan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

John of God akt 4: Jag fick cancer i stjärten eftersom jag skämts över att vara bög

I detta inlägg tänkte jag berätta om hur jag låter de helande krafterna från John of God och hans entiteter hela min påhittade ändtarmscancer. Tycker du detta låter snurrigt så beror det på att det är det. Läs de tre tidigare inläggen i följetongen för att saker och ting ska klarna något, först om introduktionen till John of God på Studieförbundet Vuxenskolan samt därefter de två inläggen om svenskarna som arrangerar resor till hans Casa.

Jag har under några månaders tid tittat närmare på den svenska grenen av den brasilianske healern John of Gods verksamhet. Det finns ett antal svenskar som arrangerar resor till hans tillhåll i Brasilien och förmedlar hans tjänster. När jag försökte få en uppfattning om omfattningen av verksamheten mejlade jag de svenska researrangörerna och ställde lite frågor kring resorna och möjligheterna att bli helad från min, förvisso påhittade, ändtarmscancer hos John of God. En av researrangörerna föreslog då i sitt svar på eget bevåg att vi skulle ses. ”Jag jobbar själv med energimedicin och kan prata mig varm om ämnet. Jag träffar dig dock gärna för ett personligt samtal (om du bor i Sthlm), alt. att vi pratas vid per telefon.”

Ett personligt samtal med någon som pratar sig varm om energimedicin kunde jag ju inte tacka nej till och jag accepterade. Redan i sitt andra mejl till mig skulle det dock börja pumpas pengar ur min arma cancersjuka kropp. Utan att jag bett om det eller på något sätt fiskat efter det föreslog hon att vi skulle inleda med distanshealingtjänsten som flera av researrangörerna erbjuder. ”Jag åker som bekant till Brasilien den 23 juli och har möjlighet att ta med örter från ”John of God” till dig. Dem kan du ta jämte cytostatika. Jag bifogar info kring det ovan och nedan.”

Jag nappade på erbjudandet, följde till punkt och pricka instruktionerna jag fått och lät en bekant fota mig iklädd vita kläder. På baksidan av fotot skrev jag namn, adress och den åkomma jag önskade bli helad från: ”Rectal cancer”. Detta foto skulle jag sedan vid vår träff lämna över till min energiterapeut som i sin tur skulle ta med det till John of God. Med sig tillbaka skulle hon i sin tur få örtpreparat åt mig. Priset för detta var 600 kronor.

Vi kan kalla min energiterapeut för Therese trots att det inte är hennes riktiga namn. Då hon har ett unikt förnamn och jag är av den bestämda åsikten att man alltid ska underlätta för personer som försörjer sig på ett oetiskt sätt att byta jobb vill jag inte göra det möjligt för hennes eventuella framtida arbetsgivare att googla sig hit.

Therese hade bestämt att vi skulle ses på caféet Vete-katten i centrala Stockholm. Där skulle vi komma att prata allmänt om cancern och dess orsaker, om en eventuell höstresa till Brasilien samt om distanshealingen och örtpreparaten jag skulle få. Att sitta och prata om cancerdiagnoser på ett café med en främling kändes minst sagt lite speciellt men jag underskattade faktiskt hur speciellt det skulle bli. Jag har lagt upp lite ljudklipp från mötet. Vill man lyssna på dem rekommenderas man använda något bättre än laptopens högtalare för att kunna urskilja samtalet i det omgivande fikalarmet. Ett par vanliga hörlurar borde duga. Observera att det inte är något privat samtal jag spelat in. Det är en näringsidkare jag köpt varor av och som velat sälja fler, långt dyrare, tjänster till mig som hamnat på band.

Therese visade sig vara en trevlig och varm personlighet som gav intryck av att verkligen bry sig om en. Förutom energimedicin ägnade hon sig åt traditionell kinesisk medicin. Jag fick lära mig att allt var energier, varenda tanke och ord var energi. Var något inte i paritet med ens själs utveckling skapades negativa energikluster och det fanns en anledning till att sjukdomar satte sig på ett specifikt ställe som i fallet med min ändtarmscancer. I kinesisk medicin hade sorg med tjocktarmen att göra och Therese undrade om jag kanske hade mycket undermedveten sorg. Var det något jag inte ville släppa? Det kunde vara något jag inte ens var medveten om.

Det var livsviktigt att reda ut vad i mina tankemönster som var orsaken till cancern. Min erfarne energiterapeut skulle dock med ett alexanderhugg lösa gåtan, i form av en överraskande rak fråga: ”Får jag fråga rakt ut om du är gay?” Den oväntade frågan gjorde att jag tappade fattningen och blev väldigt fnittrig vilket nog bara förstärkte det omanliga intryck jag redan gett. Bland mina omanliga attribut kan exempelvis nämnas att jag bland annat har en ganska omanlig gångstil. Jag brukar ofrivilligt svanka och puta med stjärten när jag går. Jag kan gå manligt om jag tänker på det och anstränger mig, men man kan inte gå runt och tänka på hur man går hela tiden. Detta är dock ett sidospår som har väldigt lite att göra med det skrupelfria utnyttjandet av sjuka och desperata i verksamheten kring John of God som ju är det som ska avhandlas i dessa inlägg.

Möjligen kan min homoerotiska aura i kombination med att ändtarmscancer drabbar homosexuella män i större utsträckning varit det som fick Therese att våga sig på gissningen. Eftersom jag själv kommit på att min egen snabbt ihopsnickrade historia var full av luckor så kunde hon lika gärna få fylla igen dem så jag svarade jakande på den väldigt privata frågan om min sexuella inriktning.

Att så många gaykillar fick ändtarmscancer berodde på skammen de upplevt i livet, berättade Therese. Min ändtarmscancer hade med mina skam- och skuldkänslor att göra. Jag behövde därför jobba med min kärlek till mig själv och vara stolt över min förmodade sexuella identitet. John of God skulle komma att hjälpa mig att gå till botten med min skam och mina övergivenhetskänslor. Det var livsviktigt att jag inte bara opererade bort tumören utan även kom tillrätta med mina negativa tankemönster eftersom cancern skulle komma tillbaka om jag inte gjorde det. Detta gjorde givetvis att jag kände att jag hade starka incitament att verkligen genomföra resan till Brasilien så småningom.

Jag måste dock säga att Therese, även om hon var fördomsfri, hade lite förutfattade meningar när det gällde sex män emellan. Hon undrade om det inte var jobbigt att sex måste avstanna på en viss nivå nu när jag hade ändtarmscancer. Denna frågeställning verkade vila på två premisser. För det första att bögar måste ha analsex, för det andra att det självklart var jag som skulle ta emot när det var dags för detta.

Therese som nu letat sig in i min själ sade också att hon såg att jag hade mycket undertryckt ilska och aggression inom mig. Det var nog dock sant, i alla fall för stunden. Therese gav nämligen flera anledningar till ilska under vår lilla fikaträff.

Jag hade redan från början bestämt att inte fiska efter några uppmaningar om att avstå från konventionell behandling utan skrivit i mina mejl att jag även tänkte genomgå skolmedicinsk behandling. Mitt intryck var nämligen att det var standard att inte uppmana resenärerna att avbryta eventuell konventionell behandling utan att den fick ges parallellt med den andliga behandlingen.

Therese hade dock tidigare under vårt möte uttalat skepsis angående cellgifter och undrat om jag tvunget måste ta dem innan operation. Hon återkom senare till dem igen, sade att hon ogärna ville uttala sig om det men hävdade att hon var fast övertygad om att cellgiftsbehandling inte hjälpte. Operationskniven verkade dock okej.

Therese hade haft samarbete med en svensk-österrikisk alternativ cancerläkare som coachat hennes resande cancerpatienter över Skype. Therese tyckte jag skulle maila honom och fråga huruvida jag borde ta cellgifter för att få en utomståendes bedömning. Läkaren var kontroversiell och brukade själv ta med svårt sjuka steg fyra-cancerpatienter till Casan i Brasilien. Precis den sortens person man vill ha en objektiv bedömning av med andra ord.

Jag hade trott att distanshealingtjänsten som jag skulle nyttja på sin höjd var några extra tusenlappar för researrangörerna. Therese berättade dock att på senaste resan hade hon haft med sig inte mindre än 36 distanshealingfoton. För 600 kronor styck så borde detta bli en total kostnad av 21600. Om jag förstått allt rätt får hon drygt hälften av dessa pengar och Casan tar resten. Det som jag trott varit en liten sidoinkomst visade sig antagligen kunna bekosta både resa och uppehälle för guiden vilket gör att resten av överskottet från resenärerna blir ren vinst. Det verkade dock som om de flesta som betalade för denna tjänst varit på Casan tidigare.

Therese sade en hel del fina saker till mig som fick mig att rodna. Till exempel sade hon att jag hade andliga ögon och kanske skulle jobba med något inom den andliga sfären en dag. Hon trodde att jag hade en oerhörd gåva som jag skulle dela med mig till mina bröder och systrar inom gayrörelsen. Eftersom ändtarmscancer var vanligt bland gaykillar hade jag förmodligen ett uppdrag att förmedla vad det innebar för mig. Detta eftersom jag insett att man orsakade cancern genom sina egna negativa tankemönster.

Jag drömde mig bort ett slag. För min inre blick såg jag mig själv stå som pridetalare och förmedla insikterna om skam- och skuldkänslornas effekter på cancercellers tillväxt. Jag visualiserade hur jag avslutade mitt tal med att skrika ut ”Var nu stolta för Guds skull, annars får ni cancer i rumpan!” Om det nu faktiskt är så att man får cancer i stjärten av att skämmas för sin läggning så blir ju med ens pridefestivalen livsviktig igen trots att slaget tycks vara vunnet för gayrörelsen.

Det tycks mig som om det inte finns någon gräns för vad skamfylld sexualitet kan orsaka, det är inte bara ändtarmscancer. Enligt författaren Karl-Ove Knausgård är till exempel undertryckt homosexualitet en pusselbit när det gäller att förstå Breiviks psyke, så terrorism får definitivt läggas till listan.

Jag och Therese pratade sedan lite allmänt om förhållandena på Casan. Hon berättade bland annat om den ”divine guidance” som kunde leda en till Casan. Många, till exempel strokepatienter och rullstolsbundna, åkte till Casan tillsammans med sina assistenter. Den som egentligen var där för att få hjälp var dock assistenten, den svårt sjuke var bara en länk för att få dit denne.

Det var vidare omöjligt att svara på hur stor andel som blev helade i Casan. Enligt Therese hade 50 miljoner människor varit där men de skickade tyvärr inga rapporter tillbaka om hur det gick sedan. Jag fick också veta att resenärerna på de första resorna hon arrangerade åkte dit för sin personliga utveckling. Så småningom blev det dock fler och fler sjuka patienter, bland annat cancerpatienter.

Sedan hände något som gjorde att jag tappade fattningen för andra gången under vårt möte. När främmande damer visar brösten för en på café är det dock ursäktat om man blir lite ur balans. Anledningen till att Therese valde att göra det var att hon ville visa ärren efter sina fysiska operationer på Casan. Som jag nämnde i mitt första inlägg verkar John of God gilla att skära i kvinnobröst, detta oavsett om åkomman har sin plats där eller ej. Therese upplyste dock att han skar i brösten eftersom det var där hjärtat satt.

Vi skildes åt för att ses igen några veckor senare efter att hon varit i Brasilien, lämnat mitt foto och hämtat örtpreparaten. När jag kom hem på kvällen förde jag över de 600 kronor distanshealingen skulle kosta. Det kan nog ha varit mina mest bortkastade hundralappar någonsin. Vårt andra möte blev kortare än det första även om vi hann talas vid en stund. Vi sågs på Stockholms central för att lämna över örtpreparaten.

Jag fick än en gång förfasas över vilka enkla medel de som ville tro tog till intäkt för att transmediets förmågor var äkta. Therese berättade om hur John of God varit i Schweiz på något evenemang. Där hade han bland annat utfört fakirtrick. John of God hade ätit glas för att visa att allt var energier. Hade man en tillräckligt hög frekvens i kroppen så blev glaset som vatten, berättade Therese.

Sedan hade John of God som själv botat miljoner tyvärr hamnat på sjukhus eftersom han varit uttorkad och utmärglad efter europaresan. Han hade därför inte varit på Casan lika mycket som planerat under deras vistelse. Efteråt funderade jag om fakirtricket i Schweiz gått snett eller om möjligen mitt tilltag med den påhittade ändtarmscancern skapat negativa energier och gjort John of God sjuk.

Det hade blivit bråttom att bestämma huruvida jag skulle vara med på nästa resa till Casan. Therese hade trettio personer uppskrivna på höstresan och hade tänkt ta med två grupper om femton men det hade blivit strul med hotellbokningen så hon kunde bara ta med en grupp om femton. Vänlig som hon var ville hon dock prioritera sådana som mig som hade något syndrom i kroppen. Jag fick en vecka på mig att bestämma mig.

Jag fick också höra lite helandeberättelser från Casan och man fick intrycket att John of God plockade ut tumörer på löpande band där nere i Brasilien.

Therese berättade också om ett par yngre personer som följt med på resan. Förutom en trettioåring som åkt för sin andliga utvecklings skull hade en person i övre tonåren född med leukemi följt med och det var faktiskt andra gången denne åkte. Då jag nu accepterat att jag själv fått min ändtarmscancer på grund av mina egna negativa tankemönster så blev jag lite frågande hur man redan i moderlivet kunde ådra sig en sådan sjukdom. Therese berättade då att det var ett val man gjorde för att få den utmaningen i livet.

Jag trodde inte att örtpreparaten hade några som helst effekter eller bieffekter även om jag var lite tveksam på bieffekterna. Berättelsen om cancersjuke Matthew på researrangören Anitas hemsida fick mig att misstänka att de i något fall faktiskt kan ha spetsat preparaten för att få någon bieffekt och därigenom ge sken av att örterna faktiskt gör något. Therese sade också innan vi skildes åt att jag kunde få diarré i flera veckor av örtpreparaten när energierna rensades ut. Där kände jag att gränsen för min wallraffning gick och pillerburken fick sedermera bli ett ovanligt dyrt bokstöd istället. Något kvitto fick jag inte heller. Det hade jag förvisso inte väntat mig även om jag in i det sista hade hoppats att jag skulle få ett samt att min arbetsgivare skulle vara liberal med den tilldelade hälsoslanten.

Även om mötena med Therese stundtals var mycket underhållande hade jag nog ändå en klump i magen efter vårt andra möte. Man kan tänka sig hur det går för någon med till exempel cancer som griper efter halmstrån och är öppen för andliga lösningar när denne kommer i kontakt med någon sådan som Therese.

Möjligen kan hon vara välmenande och själv tro på behandlingen men det blir så fel, så fruktansvärt fel, när hon inympar sina idéer om att orsaken till cancern ligger i ens egna tankar. För hur blir det i de fall när personen inte blir frisk? Kommer inte denne att finna orsaken till det uteblivna tillfrisknandet i de egna negativa tankar som vi alla har ibland oavsett hur positiva vi försöker vara? ”Man måste vara redo” var något som Therese avslutade vår första träff med och det blir givetvis en självuppfyllande profetia. Om man inte blir frisk, ja då var man antagligen inte redo.

Pengarna som man slänger bort till ingen nytta är en sak. Ett än värre slöseri är dock att spendera tid på Casans verkningslösa behandlingar när man faktiskt kan vara i livets slutskede. Utöver det finns risken att man avstår verkningsfull behandling när man får alternativ behandling. Den risken finns alltid men är givetvis särskilt stor om alternativterapeuten som i fallet med Therese är negativt inställd till den konventionella vården. Låt vara att hon aldrig direkt uppmanade till att avstå från behandling.

Att arrangera en resa kan kanske, även om det givetvis är djupt stötande, göra att man kan tjäna pengar på cancersjuka men ändå komma undan patientsäkerhetslagen. Att i Sverige sälja örtpreparat mot den åkomma jag skrev på baksidan av mitt foto, ändtarmscancer, borde dock rimligen vara ett brott mot patientsäkerhetslagen. Att som i mitt fall behandla personer som bara hittat på att de har åkomman är dock alldeles säkert lagligt.

Denna fjärde bloggpost får avsluta den första salvan inlägg om John of God men jag kommer alldeles säkert att ha anledning att återvända till affärsverksamheten. Det är en undanskymd verksamhet som verkligen förtjänar att lyftas fram i ljuset. Med allraminst ett fyrtiotal gruppresor till Casan och femhundra resenärer per år är det ändå ganska livlig trafik dit. Exakt hur stor andel som är svårt sjuka går inte att fastställa men det tycks vara många. Mitt intryck är att John of God-resorna dessutom är ett växande fenomen, nya researrangörer tillkommer och de som redan är etablerade ökar antalet resor per år. Healingresorna till Brasilien är dessutom en del av en bredare företeelse där man med flygets hjälp kan kringgå den svenska patientsäkerhetslagen som hur svag den än är på svensk mark ändå ger svårt sjuka ett visst skydd mot kvacksalvare.


Burken med örtpreparat fick bli ett dyrt bokstöd. Jag hade nämligen ingen lust att äta kapslarna med torkade örter som burken innehöll. Skulle dock vara spännande att få dem analyserade.

Tidigare inlägg i denna serie:
John of God akt 1: Introduktion till healingresorna på Studieförbundet Vuxenskolan, om ett föredrag om healingresorna som jag bevistade.
John of God akt 2: Den första halvan svenska entreprenörer i healingresebranschen, bland annat om Casaveteranen Anita.
John of God akt 3: Fler svenska arrangörer av cancercharter, bland annat om hur det gick till när samtalsterapeuten Katja blev researrangör följt av en summering av den svenska healingresebranschen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .

         

         

Back on Track är inte på banan

Ödet har gjort att jag kommit i kontakt med företaget Back on Tracks produkter. De tillverkar stöd, skydd och täcken av olika slag, för människa, häst och hund. Hade det rört sig om vanliga handledsskydd, armbågsskydd eller hästtäcken så hade de varit ganska ointressanta. Back on Tracks produkter påstås dock vara något utöver det vanliga och ska hjälpa mot inflammationer och skador på andra sätt än de traditionella motsvarigheterna. Om materialet skriver de på sin hemsida att: ”Textilien är en synergi mellan gammal kinesisk erfarenhet och modern vetenskaplig textilteknologi.” (Webcite) Gammal kinesisk erfarenhet är ju en sådan där diffus fras som får varningsklockorna att ringa och vi får aldrig veta vilka erfarenheterna är. Den moderna vetenskapliga textilteknologin verkar vara keramiska partiklar i tyget som reflekterar värmestrålning. Modern vetenskaplig textilteknologi i all ära, men lite moderna vetenskapliga studier på produkterna skulle inte heller vara så dumt om de nu påstås vara något annat än det konkurrenterna säljer. Studierna lyser dock med sin frånvaro. Däremot finns det på hemsidan bilder av glada människor som varmt rekommenderar produkterna och berättar om hur de blivit hjälpta av dem. Leenden och glada tillrop istället för knastertorra studier brukar ju också vara rätt vanligt när det gäller den här typen av produkter.

Man kan ofta störas av den rika tillgången på bluffprodukter för oss människor. Det tycks dock ofta vara än värre för våra fyrfota vänner, och då särskilt för hästar. För dem tycks marknaden svämma över av pseudovetenskapliga produkter som dessutom kostar skjortan.

Hur som helst, den föreslagna mekanismen som ska göra att Back on Tracks skydd och täcken påskyndar läkning är enligt företaget följande:

Egenskapen hos de keramiska partiklarna är att när de blivit uppvärmda av kroppsvärmen utstrålar keramiken en värme som träffar kroppen. Värmen som på detta sätt återreflekteras är en långvågig värmestrålning vilken är detsamma som långvågig infraröd strålning.

[…]

Den våglängd som de keramiska partiklarna emitterar absorberas i cellerna och en signal går till hjärnan om att värmeenergin ökar och hjärnan öppnar då blodkärlen. Absorptionen sker inte bara på huden utan även en bit ner i vävnaderna, vilket gör att blodkärlen vidgas inte bara ytligt utan även i muskler och kring leder. Den ökade blodcirkulationen i vävnaderna luckrar upp muskelspänningar och stärker kroppens egna förmåga till att häva inflammationer och läka skador.

(Webcite)

På ett hästforum är denna tråds inledande inlägg läsvärt. Det är skrivet av en person som utger sig för att vara ”produktutvecklare inom textila/hybrida material med inriktning reflektion/energibesparing/värme/kyla” och i inlägget pekas på hur Back on Tracks påståenden om de keramiska trådarna är felaktiga och vilseledande. Keramik är dels inget högreflekterande material och även om det skulle vara det så är trådar alls inte reflekterande på samma sätt som en plan yta. Produkterna kan dock ha egenskaper som gör att de är värmebevarande. Längre fram i forumtråden kliver Back On Tracks VD in, dock utan att ens kommentera invändningarna vilket väl innebär att de är välgrundade. Istället väljer VD:n att fokusera på sådant som felstavade namn.

På Vetenskap och Folkbildnings forum finns också en tråd om företagets produkter. En användare på forumet har mailat företaget och frågat efter genomförda studier på produkterna. Hon fick svaret att en studie gjorts men att den på grund av mystiska omständigheter inte kunde publiceras. Gissningsvis var den undermålig.

Jag mailade lite med en herre på företaget och fick en gullig liten studie som omfattade tio hästar mailad till mig. Naturligtvis hade utförarna varit skeptiska innan men blivit förvånade över att produkten fungerat så bra. Sen hände det visst något som gjorde att studien inte kunde publiceras. Stackarna som sedan skulle sälja produkten hade inte resurser till att försöka upprepa studien så de satsade på marknadsföring istället. I vilken de inte anses kunna använda studien. Man styrker bevisföringen med auktoritetsargument och misstänksamhet emot mig. Klart BoT fungerar!

(Källa: Användaren pax på VoF:s forum)

Produkternas teoretiska grund tycks vara minst sagt skakig. Det avgörande påståendet, att dessa produkter har egenskaper som underlättar läkning och motverkar inflammationer på andra sätt än vanliga motsvarigheter, är något som inte är belagt. Någon vettig vetenskaplig studie av produkterna har ju inte gjorts trots att det borde vara enkelt att sätta upp en studie där en kontrollgrupp får helt vanliga stödprodukter eller täcken utan de undergörande keramiska partiklarna. Det tycks dock istället som att Back on Track kallt räknar med att folk är tillräckligt lättledda för att ta dem på orden att det fungerar och betala mer än för motsvarande stöd som saknar den gamla kinesiska erfarenheten och den moderna vetenskapliga textilteknologin. Det gör dock företaget tyvärr helt rätt i, de omsätter årligen hela 30 miljoner SEK.

Liknande inlägg på denna blogg: Magnetisörens nittioåttonde vinter, om magneternas påstått välgörande egenskaper.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , .